Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Vid fädernegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2
förstrött efter den försvunna ormen, det gamla,
ser du, gamla orm, det kan delas i två hälfter. Det
gamla av den ena hälften, det är du och det här
gamla stället. Stenröset här. Och den andra hälften
— det är mitt liv, mitt liv sedan jag lämnade detta.
Men när natten kom, letade Karl-Jakob rätt på
en gammal taklös lada i en av skogsslogarna, bröt
löv och bar in till bädd och lade sig. Nu skall
jag sova ut, tänkte han, nu skall jag vila mig från
staden, från männen, kvinnorna och kärleken och
affärerna. Nu skall jag bada min själ i tystnad och
ensamhet och liksom gråta ut vid en mors bröst.
Så tänkte han, men han kunde ej sova på länge.
Han tänkte: vad är mitt liv? Affärsmännen kalla det
förfelat därför att jag blivit fattig, vännerna därför
att mitt hjärtfel när som helst hotar mig med döden,
kvinnorna därför att jag icke har några barn.
Nu var han kvitt människorna, ensam med det
doftande lövet, med gräset, ljungen, blommorna, med
ormarna, ugglorna och rävarna, med det varma stora
sommarnattsdunklet och vår Herre. Medan han
tänkte så, såg han ett ansikte i ladans dörr. Han
blev icke rädd, han visste vem det var. Back-Erik
kom för att hälsa på.
— God afton, Karl-Jakob, sade han, du sover i
min lada, som jag timrade när hustru min var
havande, hon fick sitt barn i denna bostad, vi vart
drivna ut ur byn av bönderna och vi ville inte
komma på roten. Plötsligt blev hans gestalt så hög,
den växte till en jätte, högre än furorna och stod upp
som ett torn ur den taklösa ladan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
