- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
31

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Vid fädernegården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

Det var verkligen myrornas paradis. Något sådant
ställe hade han ej sett mer på hela finnmarken,
stack vid stack, ända till ett par meter höga somliga.
Hela åsen myllrade av dem, de kommo i långa
mörkbruna tåg, som möttes åt, de stannade och
talade till varandra, de hjälptes åt med de tyngsta
barren. Somliga släpade bort lik ur vägen, och
somliga gingo ut på grässtrån nere i pölen vid åsens
fot för att trilla i och drunkna. När han höll sin
hand över någon stack for ett duggregn av giftig
syra upp kring handen, och de stodo alla på ända
och gapade efter att få bita inkränktarens vita näve.

— God dag på er, sade han, ni avkomlingar av
det bruna ettriga folket som jag slogs med vid sju
år och barfotad. De gamla liken av de gamla ha
ni väl släpat eller byggt hus av, och ni har aldrig
tid att ha någon själ. Och han gick vidare, kom
till en rågång, gick över ett fall där en bäck porlade,
drack vatten som om han haft feber, liggande med
huvudet före nere i diket. Här var gärdesgården
till utskogarna. En bra bit kvar.

När kvällsolen lyste med ett gulaktigt sken som
om alla markerna övergjutits med klart guld och
när nattviolerna böjde sina huvuden djupt och
skickade ut sin rusiga doft i dalarna, då stod Karl
Jakob på tomten där hans fars stuga stått. Det
enda som var kvar av den var röset efter muren.
Det växte fullt av hallonris och brännässlor och när
han ville sätta sig på en sten smög en stor
gråspräcklig orm helt tyst bort ur vägen. Såå, ställets
vakt, tänkte han, ack om jag bara kunde tala med
dig om det gamla. Det gamla, ser du — han såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free