Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Olycksfalls- och ålderdomsförsäkring för arbetare. (Motion n:o 227 A. K. 1890)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLYCKSFALLS- OCH ÅLDERDOMSFÖRSÄKRING FÖR ARBETARE 351
vårt land från den dag, då träldomen aflöstes, från de
stora reduktionernas dagar intill vår tid, då man
ändtligen här erkände hvad som kunde kallas den främsta af
alla rättigheter, nämligen den att med sina händer sig
försörja, är det väl tiden, är det väl upplysningen, som
löst våra sociala frågor? Nej, det är lagen. Är det tiden,
är det upplysningen, som ändtligen skänkt kvinnan länge
förvägrade rättigheter? Nej, det är lagen.
Denna lära, att allt går af sig själf, är falsk, den är
falsk alldeles som denna andra, hvilken säger, att staten
icke har annan uppgift än att förverkliga rätten. Ja,
hvad är då rätten? Är den rätt, som staten har att
förverkliga, blott den som skipas i civila och kriminella
mål? Nej, denna rätt är något vida mera. Staten fyller
icke sitt ändamål såsom rättsstat blott därigenom, att
arbetaren af lagen och af domaren behandlas på samma
sätt som ämbetsmannen, millionären, grefven. Rätten
består äfven däri, att skatterna icke tynga den ene mer
än den andra, icke den ena samhällsklassen mer än den
andra relativt till skatteförmågan. Den består äfven däri,
att statens inkomster icke ensidigt, icke företrädesvis
återflöda till förmån för en eller annan samhällsklass.
Nu är det visst och sant, att vi icke kunna undvara
konsumtionsskatterna intill dess måhända det stora
skattesnille uppstår, som gör något som världen, den
civiliserade ekonomiskt utvecklade världen, ännu icke har sett,
nämligen uppfinner en enda skatt, som rättvist träffar
hvars och ens skatteförmåga och gifver staten allt hvad
den behöfver. Dessa konsumtionsskatter, progressiva
nedåt, tynga mest på den som har minst. Det är då
icke obilligt, att i form af försäkring något däraf går
tillbaka för att åt arbetarne betrygga en människan värdig
tillvaro.
Den riktning, som min ärade vän på
kristianstadsbänken bekänner sig till, är en teoretisk optimism, som
emellertid i praktiken går öfver till pessimism, när dess
anhängare stå handfallne inför de sociala spörsmålen,
när de säga: det tjänar till ingenting att försöka
någonting. Bättre synes mig då den teoretiska pessimism,
som kanske stundom kan komma öfver oss något hvar,
men som är optimism i praktiken, som säger: kanske är
detta samhällsonda ohjälpligt, kanske är detta sociala
lidande obotligt; men låtom oss dock försöka, låtom oss
lyssna till hjärtats bästa ingifvelser, låtom oss spänna
tankens alla senor, och, till samhällets fromma kanske skola
vi lyckas och segra. Och sådan, herr talman, är min tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
