Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Olycksfalls- och ålderdomsförsäkring för arbetare. (Motion n:o 227 A. K. 1890)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels från kommunerna och arbetsgifvarne. Dessa senare
bidrag skulle just vara så mycket som en uppmuntran
till egna ansträngningar, en premie åt sparsamheten, en
sporre för dem, som icke förmå att blott med egna krafter
vinna ändamålet. Detta är grundtanken i motionen. Den
strider mot den lära, som den förste ärade talaren
bekände sig till, när han åberopade sig på
Manchesterskolans teorier och när han med ord, hvilka nästan
bokstafligen påminna om Leroy-Beaulieu, förklarade, att
»förhållandenas makt» en gång skall lösa frågan! Herr
talman, det finnes ingen större villfarelse till på jorden.
Herr talmannen torde säkerligen komma i håg huru
magister Pangloss i Voltaires själfsvåldiga berättelse
Candide går omkring med den läran, att allt är på bästa
sätt bestäldt i den bästa möjliga bland världar. Dessa
ord kunde mycket väl tjäna till motto för den
nationalekonomiska lära, som min ärade vän från Kristianstad
hyllar, att »förhållandenas makt» skall lösa de sociala
spörsmålen. Leroy-Beaulieu upprepar denna lära i det
arbete, som jag förmodar att talaren åsyftade, upprepar
den ända till leda, förmodligen för att säkert inskärpa
den hos ett publikum, hos hvilket han torde misstänka
någon misstro till den satsen, att »den sociala frågan
skall lösas af sig själf». Han nämner såsom den, där
skall förrätta det stora underverket, tiden, med tillhjälp
af intelligens, filantropi, människokärlek o. s. v. Men den
historiska erfarenheten beslår denna lära med misstag —
det har icke gått så till i verkligheten. Icke var det
tiden allena, som löste de sociala frågor, hvilka bröto fram
i bondekrigen på reformationens tid — visst icke, utan
under århundraden var det lagstiftningen, som arbetade
med dem. Icke var det tidén, som löste de sociala
frågor, hvilkas utbrott kallas den stora franska
revolutionen. Nej, det var lagstiftningen! Icke är det tiden,
som utfört negeremancipationen. Nej, fråga England,
fråga andra europeiska stater, ja, äfven vårt land, och
svaret blir: det har kostat lagstiftning och det har kostat
penningar. Fråga Förenta Staterna, och de skola svara:
lagstiftning och penningar och en oerhörd blodsutgjutelse
i ett af de största krig, som världen skådat. Var det
tiden, som lossade de ryska böndernas bojor? Nej, det
var lagen, ehuru lagen den gången hette den enväldige
själfhärskarens bud. Var det tiden, var det upplysningen
blott, som verkade den danska bondebefrielsen? Nej,
denna befrielse, som — i ordnandet af
Fæste-förhållandena — kan sägas hafva fortgått ännu under våra ögon,
ehuru vi om fyra år hafva anledning att fira dess
fyrahundra-årsdag; den var, äfven den, lagens verk. Och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
