Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Peter Dmitritsch klädde af sig och lade sig i
sin säng. Han rökte tigande en cigarrett och
började också stirra på flugan. Hans blick var bister
och orolig. Olga Michajlovna låg en lång stund
och såg på hans vackra profil. Det föreföll henne,
som om, ifall mannen plötsligt vändt sig till
henne och sagt: "Olga, jag är ledsen!" skulle hon
börjat gråta eller skratta och blifvit lättare om
hjärtat. Hon trodde, att benen värkte och hon
kände sig så tung i hela kroppen, därför att hon
var nedstämd.
"Peter, hvad tänker du på?" frågade hon.
"Å, på ingenting..." svarade mannen.
"Du har på sista tiden haft hemligheter för
mig. Det är inte rätt."
"Hvarför skulle det inte vara rätt?" svarade
Peter Dmitritsch efter ett ögonblicks tystnad. "Vi
ha hvar och en sitt personliga lif, — följaktligen ha
vi också våra hemligheter."
"Personliga lif... våra hemligheter... det där
är fraser! Förstår du inte, att du sårar mig?" sade
Olga Michajlovna, i det hon reste sig upp och satte
sig i sängen. "Hvarför döljer du för mig, att du
känner dig nedstämd? Och hvarför finner du det
lämpligare att öppna ditt hjärta för främmande
kvinnor än för din hustru? Jag hörde ju, hur du
i dag utgöt dig för Ljubotschka där borta vid
bikuporna."
"Nå, jag gratulerar! Det gläder mig, att du
hörde det."
Detta betydde så mycket som: lämna mig i
fred, stör mig icke i mina tankar! Olga
Michajlovna blef upprörd. All den förargelse och vrede,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
