Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
koncentrerad. Huru högt man nu lärt att skatta betydelsen
af att tillhöra densamma och huru man därför vant sig att
se ned på dem, som saknade en dylik högförnäm börd, därom
gifva tidens handlingar talrika vittnesbörd. Några
karakteristiska exempel kunna förtjäna att anföras. När
änkan efter riksdrotsen grefve Magnus Brahe, Helena Bjelke,
fattat tycke för riksrådet och öfverståthållaren Klas Fleming,
uttalade sig hennes svärson, riksmarsken grefve Jakob
Delagardie, starkt mot saken och föreställde henne, “i hvilken
heder hennes aflidne make, rikets förste grefve, hade satt
henne: kunde hon detta förgäta och träda tillbaka från sin
höga plats, stode det ej att hjälpa, men hon finge bereda
sig på, att ingen grefvinna längre lämnade henne försteget“.
Och dock bar Fleming ett namn ej mindre hedradt och väl
så gammalt, om ej äldre än Brahesläktens. Men dylikt
glömdes lätt. Så kunde grefve Per Brahe år 1632 allvarsamt
afråda kammarherren friherre Johan Gyllenstjerna
från att gifta sig med Kristina Gyllenhorn såsom ej varande
hans jämlike i börd, emedan hennes familj i Per Brahes
tanke var ung och af lågadel, under det Gyllenstjerna vore
af ärlig, gammal, nästan kunglig släkt och skulle genom
ett dylikt gifte fläcka sin person, familj och goda rykte.
Och dock gick Gyllenhornska släkten lika långt tillbaka i
tiden som Brahes egen, och fästmöns farfader hade varit
konung Göstas rådsherre och sett sina döttrar ingifta i de
s. k. rådssläkterna. Gyllenstjerna var ock nog förståndig
att trots varningen taga flickan till hustru. Äfven en så
rättrådig och förståndig man som riksdrotsen Gabriel
Gustafsson Oxenstjerna kunde, vid nyheten om att systerdottern
Karin Karlsdotter Bonde förlofvat sig med Konrad Falkenberg,
skrifva till brodern Axel, att han hade unnat henne
bättre. Dock vore det att föredraga framför att flickan
skulle taga en af Per Kruses söner, till hvilken hon hade
godt öga och som fadern endast med stort besvär kunnat
hindra, ty Falkenberg vore dock af god adel och en brukelig
karl. Ej minst betecknande för tidens anda är väl, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
