Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rätt sällan jag i bläckhornet
fick stå beskedligt stilla.,
mig ofta han méd tändren bet
och tuggade rätt illa.
Än bakom örat mig han satt’,
än blef han alldeles besatt
och slängde mig på golfvet.
Jag aldrig rätt begrepp kan få
om hvad han skref — dock torde
det honom mer ha kostat på,
än det juristen gjorde.
Ibland han sig så ömkligt ref
och klöste, att jag ängslig blef
uppå herr auktorns vägnar.
Med tiden ledsnade poeten på att skrifva, och Hektor
tog derför kondition på landet hos en fogde, som uppförde
sig något tvetydigt:
Det vet jag, om i honom fast
min förste herre fått, i hast
han låtit honom hänga.
En gång han skref en lögn så stor
att ända upp i pannan
han rodnade — och sjelf jag for
af blygd i golf. — En annan ,
gång fann jag dock, jag mig bedrog,
ej skam hans rodnad sammandrog,
det var blott bränvinsrodnad.
Då räkna var hans profession,
han bort förstå det mera; —
han dålig var i addition,
fast flink att subtrahera. —
Om dock i alla räkningsfel
hans dumhet endast hade del,
derom kan jag ej döma.
Hektor retades af de knep, som bedrefvos, och gjorde
derför en vacker dag med flit en plump midt i bokslutet.
Men då blef fogden ond.
Ack knapt kan bli hans grymma min
af Hogarth kopierad,
hans kinders friska karmosin
med högblått blef melerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
