Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nog var det sant! sa’ jag för mig;
ack, kunde mopsar yttra sig,
de skulle säga mycket.
Att i enskildheter följa Hektors lefnadsöden, skulle bli
oss för vidlyftigt, men eftersom den lilla skriften är för
allmänheten otillgänglig samt till och med af samlare nu mera
betraktas som en raritet, anse vi oss kunna påräkna läsarens
uppmärksamhet för ännu några drag.
Hektors vistelse hos mamsellen tog en ända med
förskräckelse. Han föll nämligen på det orådet att uppäta
hennes kanariefågel.
Ack, straffet bakom brottet stod,
mamsell i rummet träder–
omkring min nos hon märker blod,
på golfvet låg en fjäder!
O! Mollhem*, hvilken blick jag fick,
ej värre var Medusas blick,
som bringar folk till stenar.
Bland grymma hjeltar var Achill
den värste man kan finna;
dock han på långt ej hinner till
emot en vredgad qvinna.
Förgrymmad hon ett vedträ tog
och mig omenskligt dermed slog,
O! Mollhem, så jag dog — jag dog
som mops — om ej som hjelte.
Detta blef slutet på den andra promenaden. I den tredje,
då Hektor förvandlats till penna, hade han det till en böijan
drägligt nog hos en domare.
Men snart juristen ut mig slet,
och så blef jag kasserad —
I stället hos en herr poet .
jag nu blef engagerad.
Just icke han så mycket skref,
Men dock på annat sätt jag blef
af honom mycket plågad.
* Mollhem var enligt Hektors skildring ett egyptiskt andeväsen, som
ombesörjde själavandringarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
