Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2QO C. V. HARTMAN.
sådan den i Amerika under årtusendenas lopp utvecklat sig, är
här allestädes lätt igenkännlig från Vancouver till Eldslandet och
kan icke förblandas med någon annan ras.
Vid bestämmandet af hudfärgen använde jag BROCA’S
färgskala, men fann mig nödsakad att hänföra samtliga hos denna ras
uppträdande nyanser af brungult till ett enda nummer, nämligen 5.
Hade detta nummer varit uppdeladt i ett 10- eller 2o-tal finare
färgskiftningar, hade naturligtvis noggrannare och mer
tillfredsställande resultat kunnat uppnås beträffande icke blott individernas
klassificering utan äfven de afvikelser i detta hänseende, som såväl
nakna som täckta kroppsdelar förete.
I allmänhet äro indianerna i Central-Amerikas bergstrakter och
högländer mörkare än de folk, som lefva i de låga, varma
kustländerna, en iakttagelse som framhållits redan af STOLL i hans
»Etno-graphie von Guatemala». Vid Amerikanist-kongressen i Stockholm
1894 påpekade jag likaledes, »att de tarahumarer, som lefva uppe
i högfjällen i Chihuahua, äro mörkbruna, hvaremot de, som lefva
nere i de heta floddalarne, äro mycket ljusare».
I Polynesien synes ett alldeles motsatt förhållande vara rådande,
i det att ljushyade individer träffas företrädesvis i höglända trakter,
under det att de mörkare bebo lågländerna.
Såsom synonym för indian är benämningen rödskinn högst
oegentlig och är alldeles oanvändbar i fråga om Salvadors pipiler,
såväl som om samtliga de öfriga central-amerikanska folk jag sett.
Af det femtiotal indianstammar, med hvilka jag kommit i beröring
från Canada till Panama, är det endast sydvästerns
prärie-india-ner, som hafva rödaktig färg. De allra flesta af dessa folk äro
däremot gulbruna, gula, chokoladfärgade eller svartbruna.
Européerna gåfvo indianerna det omförmälda namnet långt innan de
påträffat verkliga rödskinn. Nybyggarne i oststaterna hade
nämligen fått se indianer i krigsrustning, med kropparne insmorda med
rödockra och fett, och antagit, att den röda färgen var indianernas
naturliga kroppsfärg.
vSom blekansikten betecknade indianerna fullt korrekt de första
nordeuropéerna. I Salvador åter kalla aztekerna i denna dag alla
nordeuropéer på sitt språk ich chiltik, hvilket betyder »rödansikte»
Här nere är detta ord lika korrekt som blekansikte i
Nord-Amerikas oststater, ty i följd af den skarpa solbrännan, luftens och det
heta klimatets inflytande äro alla härvarande nordeuropéer, ett litet
antal tyskar och nord-amerikaner, ständigt rödbrusiga. De äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
