Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Några drag af Beeren Eilands kolonisationshistoria. Af Johan Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 i J. G. ANDERSSON.
Genom den tyska fiskeriexpeditionens undersökningar har det
blifvit ådagalagdt, att utsikterna för ett inbringande fiske vid Beeren
Eiland äro mycket ringa. Däremot gaf expeditionen rätt goda
förhoppningar rörande hvalfångsten kring ön, och denna uppfattning
stödjes ännu mera af den norske hvalfångaren INGEBRIGTSEN, hvilken
sedan 1895 hvarje sommar vid Beeren Eiland gjort en inbringande
fångst och därvid erhållit talrika exemplar af den värdefulla
blå-hvalen, som numera är sällsynt vid norska kusten.
De engelska sjöfararne, hvilka under löoo-talets första del en
hel följd af år regelbundet besökte ön, träffade där en del
förekomster af blymalm och hemförde af denna ganska betydande prof. Dessa
malmförekomster blefvo af oss 1899 rätt ingående studerade.
Mineralen, förnämligast blyglans, zinkblende och tungspat, förekomma
såsom smala sprickfyllnader inom Heklahokformationens
dolomit-och kalkstenslager på öns södra del (t. ex. Gullholmen,
Rysshamnen, Ymers dal). Efter vår erfarenhet äro dessa förekomster dock
alls icke brytvärda.
Af vida större betydenhet och intresse äro däremot Beeren
Eilands stenkolsbäddar, hvilka också under den senaste tiden ofta
blifvit omtalade i dagspressen, delvis under mycket sangviniska
uttryck. Kollagren blefvo, såsom ofvan (s. 36) nämndes, upptäckta af
engelsmännen 1609, och de hafva sedan blifvit något studerade af
NORDENSKIÖLD 1868 och LEO CREMER iSgi.1
Beeren Eilands kollager förekomma inom en öfverdevonisk
sandstensserie, den s. k. ursasandstenen, hvilken alltså är en af j ordens
äldsta kolförande formationer. Den kolförande seriens utbredning
är angifven på kartan sid. 46. Öns södra del upptages
hufvudsakligen af Heklahokseriens bergarter, hvilka äro äldre än
kolformationen, och kol saknas här alldeles. Inom öns hela norra del
(lågslätten med Mount Misery och Oswalds förberg) är däremot den
kolförande serien utbredd. Inom östra delen ligger ursasandstenen
i dagen med kolflötser öfver hafsytan, västerut däremot sänker
den sig under hafvets nivå och täckes här af en mäktig
medelkar-bonisk lagerserie. Öns hela arealär 173 km2., hvaraf ej mindre än 86
km2., d. v. s. halfva arealen, upptages af kolförande sandsten
tillgänglig öfver hafsytan. Endast 27 km2. (= 16 % af öns areal)
saknar alldeles den kolförande serien.
De bästa profilerna genom den kolförande serien har man om»
1 NORDENSKIÖLD i HEER, Fossile Flora der Bären Insel. Sv. Vet. Akad. Handl.
Bd. 9, N:o 5, 1871. - CREMER, Ein Ausflug nach Spitsbergen. Berlin 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
