Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då emellertid E. G. Geijer en dag i prästeståndet under riksdagen
1829 uppträder med ett yttrande rörande fångforslingen, hvilken han
betecknar såsom en stor tunga för landet, förklarar han, att detta dock
måste fördraga den, »sedan korrektionssystemet blifvit etableradt efter
en princip, som närde brottet och befordrade brottsligheten».
Omdömet gaf antagligen eko från många håll. Akerhielm, som visste både
hvad han velat och hvad han verkat, kände sig sårad af dessa Geijers
ord och underlät icke att upptaga dem till bemötande. I ett genmäle
i Dagligt Allehanda den 25 sept. s. å. förtecknar han såsom redan
inom arbetsfängelserna vunna följder af det anfallna systemet: »sedlighet,
stillhet i lynnen och uppförande, större ordning och snygghet, friare
verksamhet i nyttiga slöjder och ett bättre hälsotillstånd bland fångarne»;
han omförmäler, »att det medelst förening af stränghet och rättvisa samt
genom oafbruten uppmärksamhet och omvårdnad lyckats styrelsen att
till näringarnas och åkerbrukets biträde återge åt samhället 600 å 700
skickliga arbetshjon af dessa fångar, bland hvilka de flesta ännu icke
glömt de lärdomar, de fått, eller svikit de förhoppningar, den sanna
och samhällsnyttiga människokärleken gjort sig om deras vederfående»;
och han finner »öfverflödigt att framlägga bevis för det så väl kända
förhållandet, att det etablerade systemet genom fångarnes sysselsättning
åstadkommit så för staten som för näringarna en ekonomisk nytta, som
i stället för att undanrvcka den enskilda industrien dess verksamhet och
«/
förtjänst, bereder den, genom lindrig arbetskostnad, säker utsikt att
kunna utsträcka sina spekulationer utan nedläggande af ägande eller
upplånta kapitaler för arbetskostnaden». Och med omisskännlig harm
frågar han slutligen, huru man väl kunnat tro, att, då den styrelse, »åt
hvilken konung och regering anförtrott det ingalunda lätta kallet att
skapa en ny plan och utföra ett nytt system ledande till fångvårdens
förbättring i landet», uppställt sina grundsatser för ändamålets ernående
»på upplysta begrepp om Gud och religion, om rättvisa och dygd, om
plikten mot sig själf och samhället att gagna med en ärlig
sysselsättning» — dessa »ortodoxa grundsatser, detta kristliga ändamål skulle
inom prästeståndet finna en man, som vare sig af fördom mot det nya
eller af oriktiga begrepp om sanna förhållandet fördömde principerna
på ett sätt, som blef sårande för deras verkställare!»
Det är icke blott vid detta tillfälle styrelsen starkt betonar sin tro
på gagnet och ändamålsenligheten af sitt åvägabragta korrektionssystem.
I en skrifvelse af den 14 juni 1830 yttrar den, att »genom hjälpkällor,
funna så till sägandes inom korrektionshusens egna områden», uppträda
dessa »från ett moraliskt förfall härledda inrättningar på linien af
nyttiga statsekonomiska företag»; ty, heter det, »inhemska näringar och
fabriker erhålla genom dem det stöd för ett länge förgäfves önskadt
välstånd, som de troligen eljest aldrig skulle upphinna, och de
korrek-tionella arbetsanstalterna, i denna riktning förda och underhållna, torde
då i dubbelt hänseende förtjäna ett allmännare intresse». Men
allmänheten lät sig ändå icke beveka; med hvart gående år fällde den sin dom,
strängare och mera oåterkallelig, i en alldeles motsatt riktning. Den
lät styrelsens alla åtgärder för att möjliggöra en vinstgifvande
arbetsdrift i de fem anstalterna gå sig förbi utan ett ord af erkännande; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
