Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
edsöre, lurendrejeri, bedräglig konkurs och kronobalanser å Kristianstads
fästning, där 100 fångar kunde förvaras, samt för militärförbrytelser
dömda å Göteborgs, där man i den s. k. Kungsporten hade plats för 52.
Slutligen hade Vaxholms och Varbergs fästningar reserverats för sådana,
som enligt K. F. den 31 aug. 1819 såsom försvarslösa dömts friheten
förlustiga. Någon på inre individuella förhållanden grundad
klassifikation af fångarne inom hvarje särskildt fängelse var dock icke härmed
ifrågasatt och hade heller icke kunnat genomföras.
Till följd af det yttrande, generallöjtnanten Franc Sparre afgaf
beträffande styrelsens eget förslag år 1827 rörande fästningsfängelserna,
från-träddes detta af styrelsen själf, som ännu då icke heller ägde
befogenhet att ombesörja därvarande fångars sysselsättande. Men för
korrektionsanstalten å Långholmen fastställdes viss klassifikation af fångarne.
Ostraffade och bettlare skulle förvaras tillsammans i en klass, fyllerister i en,
de för första resans stöld straffade i en, de för andra resan straffade i
en och de, som straffats för flera än två resor, i en; de vid anstalten
extra judiciellt bestraffade samlades i en straffklass, och de, som en
längre tid visat särdeles beskedligt uppförande, i en förtroendeklass.
Härifrån skulle, om andra än särskildt uppgifna tillbjödos laga försvar
och således frigifning, kandidater föreställas hugade arbetsgifvare.
Styrelsen hade därjämte bestämt behandlingen af nykomna fångar både å
Långholmen och i Malmö. Hvarje till inrättningen ankommen
korrek-tionist skulle först tillbringa en tid ensam i cell, intill dess att
kommendanten och själasörjaren vunnit kännedom om hans föregående öden.
Härefter skulle han uttagas och inkvarteras i det rum, där med honom
likställda hade sin bostad, samt deltaga i de allmänna arbetena inom
inrättningen. Utmärkte han sig en längre tid genom pålitlighet,
beskedlighet och flit, skulle han uppflyttas i förtroendeklassen och blifva
styresman för någon afdelning af dem, med hvilka han vore inkvarterad.
Visade han däremot ett vrångt och oböjligt lynne, vore han lat och
försumlig, skulle han straffas med varningar och indragning af premierna
eller cell och tvångsarbete; beginge han mindre förbrytelser, skulle han
straffas med ljus eller mörk cell och, om han vore i högsta klassen, med
nedflyttning därifrån. Beginge han gröfre förbrytelser eller läte han sig
ej af de lindrigare straffen rätta, nedflyttades han i straffklassen, erhölle
kroppsaga och anvisades bostad med lägre klass, så framt han ej för
längre tid insattes i cell. Rymning bestraffades med kroppsaga och cell;
verkliga brott hänvisades till behandling af laga domstol.
He strängast inneslutna »cellisterna» skulle tillhållas att halfva dagen
trampa i trampverken, dels för deras hälsa, dels såsom straff. He mest
våldsamma och vådliga hade förts till Vaxholms fästning, i enlighet med
1825 års k. bref.
‘r q
Och sasom ännu ett inedel för förbättringsarbetet inom dessa
anstalter möta vi ock tystnadsbudet. Härigenom skulle de dåliga
inflytelserna från en till annan förekommas. Korrektionisterna voro strängt
förbjudna att talas vid i verkstäderna om annat än hvad arbetet
fordrade. »Sällan», yttrar styrelsen ännu i berättelsen den 7 dec. 1833,
»förmärker man afvikelser från detta förbud.»
Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
