Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Adolf Eugène von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
656 Dödsrunor.
När flottan 1814 förde trupper mot Norge följde von
Rosen med som arklimästare i amiralitetet. I sommarens få
krigsbedrifter hade han sin del, och återvände efter freden till
Karlberg, der han tog officersexamen. 1815 blef han
underlöjtnant vid flottan och fick deltaga i en Medelhafsexpedition;
1819 befor han Östersjön som chef på en örlogskutter. Men
han längtade ut igen. 1820 fick han permission ur svensk
tjenst och anställning som löjtnant i engelska flottan, då han
åter fick besöka Medelhafsländerna, särskildt det af
revolutioner upprörda Italien. Återkommen till Sverige anstäldes
Eosen som adjutant hos riksståthållaren i Norge, grefve
Sandels, och utnämdes 1824 till premierlöjtnant. Åter tog han
tjenstledighet för att bättre öfva sjötjenst, denna gång å
brig-gen »Christoval Colon», för hvilken han var både redare och
befälhafvare.
De spanska kolonierna i Södra Amerika, hvilka allt ifrån
1811 kämpat för sin oafhängighet af moderlandet, hade 1823
blifvit erkända som oberoende stater af både Nordamerika
och England, och hade af bankfirmor i båda dessa länder
erhållit betydande penningunderstöd. Till en sådan firma i
England kom Rosen i vänskapsförhållande, och då han erfor
att Bolivar, Columbias och Perus styresman, ville köpa
krigsfartyg för att kunna eröfra Cuba ifrån Spanien, föreslog
Rosen att bankirhuset borde vända sig till Sverige, hvars
fordom ståtliga linieskepp och fregatter sålunda skulle kunna
få alldeles nya efterträdare i Östersjön utan landets
betungande, ty Bolivar skulle betala så mycket som erfordrades
för att bygga nytt, mot det att han genast finge öfvertaga de
gamla skeppen. Rosen lofvade åtaga sig affären.
Bestyck-ning och manskap skulle väl ej ingå i statens saluaftal, men
ändå, med statens goda minne, i all tysthet af Rosen
anskaffas mot särskild betalning, och hvarken Bolivar eller de
spanska kolonierna skulle synas i affären. Rosen for hastigt
tillbaka till Sverige, träffade Carl Johan och flottans högste
befälhafvare, general-amiral Cederström, i Helsingborg och
intresserade dern båda för företaget. Svenska handelshuset
Michaelson & Bendicks i Stockholm uppträdde som köpare,
fartygen skulle, hette det officelt, användas för färd till Ost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
