Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leon Qambetta. 611
om framgång i en strid, som det icke just nu ville
framkalla, allra minst af så klen anledning som en spansk
tronbestigning, föll undan. Men Napoleon III:s diplomati blef
nästan impertinent. Kejsardömet ville kriget -och Preussen
upptog handsken.
Det var den 15 juli 1870 som brytningen med Preussen
diskuterades af Corps legislatif. Ollivier bar »med lätt hjerta»
ansvaret för kriget, krigsministern Le Boeuf hade allt beredt,
»icke ens en damask saknas». Nu var Thiers ej längre
tveksam; i förening med venstern bestormade han den officiella
majoriteten att icke åtaga sig ansvaret för ett krig - men
förgäfves. Bonapartisterna i kammaren talade högt om hur
Frankrikes ära blifvit skymfad - men utrikesministern
vägrade att för kammaren, för hela Frankrike framlägga
beviset derpå. Ett utskott sades ha fått se beviset. Med styrka
framstälde Gambetta sin fordran att få klara skäl, att väl
begrunda dem och lugnt besluta, utan upphetsning, utan
partihänsyn. »Jag tror att den moraliska styrkan är allt här
i verlden», sade han, och ville derför ej att denna skulle
saknas på Frankrikes sida, om en strid skulle börja, som
kanske för återstoden af vårt århundrade afgjorde frågan om den
tyska eller franska racens öfverlägsenhet. Men ban talade
för döfva öron.
Kring medlet af augusti var den kejserliga
inkompetensen afgjord. Gambetta, Favre, Thiers och deras
meningsfränder inom kammaren sökte nu åstadkomma en
försvarsstyrelse, i hvilken de ingalunda begärde inträde för män af
deras politiska parti. Men Corps legislatif var omöjlig.
Slutligen kom budskapet om Sedan: kejsaren hade gifvit sig
fången med hären. Paris rörde sig. En revolution låg så att
säga i luften. De män, hvilka sedan lyckades eröfra makten
i Paris, i kommunens dagar, voro färdiga att redan nu gripa
den, när den folie ur de svaga händer, som ej mer kunde
hålla den. Gambetta kämpade jemte Thiers och Favre för
att medan tid var förmå lagstiftande kåren till ett beslut,
som åt bestämda personer uppdroge styrelsen. Men alla hans
ansträngningar, den 3 och 4 september, blefvo fruktlösa.
Revolutionen gick sin gång, »det suveräna folket» installerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
