Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Henri (V) Charles Ferdinand Marie Dieudonné af Artois af Bourbon, hertig af Bourdeaux, grefve af Chambord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
504 Dödsrunor.
republikens president skulle varda spången, hvilken borde
leda honom öfver den afgrund, revolutionen öppnat mellan
honom och Frankrike, samt understödde genom sitt parti
Napoleons val. Men snart blef missräkningen klar, då det
andra kejsardömet efterträdde den andra republiken. Nu
slog sig Chambord till ro. Det var endast om
nödvändigheten af påfvens verdsliga makt, han uttalade sig i ett bref
af 1861, när konungariket Italien tillgripit påfliga provinser;
och då detta illegitima rike 1866 tillegnade sig Venezia, sålde
grefven af Chambord sitt dervarande palats.
»Frankrike, kyrkan och Gud», sådan var den klimax,
hvilken uttryckte grefvens af Chambord lefnadsmål, och ehuru
förbindelsen och ordningsföljden är mycket lofvärd, tycktes
det dock fransmännen, att den icke var af denna verlden.
Det var också »en blick på Vatikanen», som eldade grefvens
af Chambord själ, icke en blick på tiden, som upplyste hans
förstånd. Det hade länge sedan upphört att ega normala
krafter. Uppfostran hade icke förfelat sitt mål, grefven af
Chambord var en idéel pretendent, sublim i tro som i blindhet.
När tyskarne inbrutit i Frankrike, öppnade grefven sitt
slott Chambord till de sårades tjenst, och samma dag
nationaiförs var sregeringen proklamerades i Paris, aflat grefven en
annan proklamation till Frankrike, med löfte att förjaga
fienden och återupprätta hedern. Den 7 jan. 1871 protesterade
han mot bombarderingen af Paris. När den legitimistiska
kammaren hunnit samlas i Versailles, talade Chambord på
nytt till Frankrike, försäkrande, att han icke ville återkomma
för att regera med ett parti. »Ordet tillhör Frankrike,
stunden Gud». Men redan efter två månader, i proklamationen
af 5 juli 1871, antog han konungatitel. Han hade nu
återkommit till Frankrike och residerat på Chambord, man hoppades
- eller fruktade - legitimisters och orléanisters förening
och en »nationel monarkis» upprättande under chefen för
Frankrikes dynasti. Men denne kunde icke erkänna
revolutionens verk, alltså icke heller dess fana. »Fransmän», sade
han, »Henrik V kan icke öfvergifva Henrik IV:s fana.» Och
som han var lika hederlig som orubblig, lemnade han
Frankrike, för att icke genom sin närvaro öka sinnenas oro. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
