Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Carl Vilhelm August Strandberg (Talis Qualis)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl Vilhelm August Strandberg. 435
eld, den stämningsfulle skalden, den praktfulle tolken af de
ädla känslor, som i hans folks lif famlade efter uttryck.
När stämningen tillhör historien - gör dikten det äfven.
Nästa dags stämning frambragte löftena i Kristiansborgs
ridhus. »Trogen, trogen i lif och död». Fostbrödraskapet
helgades med en dikt af Talis Qualis, mot hvilken en teolog
i Lund sedan drog i allvarlig härnad, ty diktens hot att
mot öfvermakten »rycka blixten ur Guds hand» och på den
»gränsle rida ned till fadrens land igen», förekom professorn
»gudlöst och okristligt». Han hade visserligen kunnat nöja
sig med en estetisk förkastelsedom.
Det är dock först efter stämningen, uttryckets våldsamma
kraft blir ihålig. Så äfven t. ex. löftet från oskarsdagen 1844,
att »stå oss all verldens härar mot, vi blinka ej för deras
hot, vi lägga dem inför din fot, en kunglig fotapall» - så
månget annat uttryck i Talis Qualis’ diktning. Men der voro
de aldrig osanne, hur öfverdrifna de än efteråt kunna synas:
de angifva noggrant graden af stämningen, den gång de
diktades, af stämningen icke blott hos skalden, utan ock hos
hans åhörare, hos den verld, för hvilken han diktade. Denna
ynglingasinnets entusiasm bär vitne för efterkommande -
anklagande måhända? Nedsättande? - må vara, men ej för
de varmhjertade; kanske för dem, hvilka lättare rata än
brinna.
Strandbergs »Sånger i Pansar», utgifna omedelbart före
studentmötesdagarna, utsåldes genast i Skåne och Danmark,
så att en andra upplaga, för öfra Sveriges behof, samma år
måste utgifvas. Nio år senare trycktes de för tredje gången,
då tillökade med de sköna »Vilda Rosor», dem 1848 års
stämning skapat, samt med några nyare sånger och förut strövis
tryckta öfversättningar. Då darrade på nytt en hoppfull ifver
i det varma svenska blodet, då gick åter Talis Qualis’ dikt
ut som dagens lösen bland alla svenskar med mod och tro,
med värma och sjelftillit. Sjelf kunde han med full sanning
säga till de gamla stridernas »Invalid»:
>Har jag ej spilt mitt blod för fosterlandet?
I sanden har väl ej dess purpur runnit,
men den har strömmet, gubbe, i min sång».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
