Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Anders Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anders Sandberg. 427
till de orepresenterades förmon, en förenkling af
riksdagsarbetet genom ståndens samarbete på en (eller två) kamrar
(utom i grundlagsfrågor) och utskottspersonalens förminskning
o. s. v., med ett ord, den »partiela reformen» på den
»historiska grunden», som under ett fjerdedels sekel var
slagordet, men aldrig ledde till slag i saken. Sandberg försökte
åtminstone för sin del att jaka till 1848-års kungliga förslag
som icJce var bygdt på den »tvetydiga personlighetsprincipen»,
men han fick hvarken sitt eget eller det första ståndet att
följa exemplet.
Under sin långa riksdagsbana tillhörde Sandberg ömsom
bevillnings- och banko-utskotten och ifrade lika starkt mot
misshushållning med bankens medel, som någonsin då det
gälde statsverket. Länge ihogkoms hans »särskilda
anförande » vid 1843 års statsrevision om misshushållningarna
vid Tumba. 1847, 1851, 1855, 1859, 1863, 1865 var han äfven
revisor, och mot slutet af denna tid begynte reservationer få
en plats i berättelsen. Derför ser man att Sandberg en gång
reserverat sig mot uraktlåtenhet af en utgift: det var 1863,
då han reserverade sig mot regeringens dröjsmål, att begära
anslag till bygnad af nytt hus för kungl, biblioteket. Att
Sandberg inlade reservation mot statsrevisorernas i senare
tider begynta inspektionsresor och för egen del afhöll sig
från deltagande deri, var nog att vänta. Han fann
revisionens tid bättre - och billigare - kunna användas i
hufvudstaden. Der var han dock gerna med örn besök i
institutioner, när tiden medgaf. En gång hände det, vid ett
dylikt besök, att den redoskyldige stängde dörren om herrar
revisorer och läste lagen för »smulgråtarna» helt privatim,
med näfven dunkande i bordet. »Vi stodo der helt
skamflata å den dundrande talarens vägnar», sade Sandberg
småleende efter utstånden arrest. Det var en af sina gamla
pro-motionskamrater, han sålunda återsåg, och platsen var - en
materialbod framför nationalmuseum.
Det var icke med nöje, Sandberg såg bränvinsafgiften
bli en väsentlig statsinkomst, men för millionerna hade han
dock vördnad. Hans spådomar från 1840, att halfva Sveriges
befolkning skulle bli fattighjon eller korrektionister om icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
