Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Anders Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
426 Dödsrunor.
bröder, vitnar det ständigt förnyade valet till
riksdagsfullmäktig och statsrevisor, så ofta Kalmar stifts presterskap
under åren 1840-65 fått välja medlemmar af riksdag och
revision, hans rum på biskopsförslaget i Kalmar stift 1851 och
hans prsesidium vid stiftets prestmöte 1858.
Sandbergs första riksdagsyttrande var en klagan öfver
de »dryga riksdagskostnaderna» och en opposition mot
erkebiskopens maktfullkomlighet. Kom så dertill att han (1840 26/2)
afgjordt anslöt sig till den namnkunniga »svarsadressen», i
hvilken Hans Jansson skildrade landets behof och folkets
önskningar på ett sätt, som de konservativa funno anstötligt,
så är det lätt begripligt att Sandberg blef räknad bland de
»liberala». Och när hans sparsamhetsifver urladdade sig i
en de flesta hufvudtitlar genomgående reservation mot
ståndets beslut om statsregleringen, dervid hvarken »k. m:ts
nådiga hästar» eller svenska akademien eller kungl, teatern -
att icke tala om »förnäma ministrar» - undgingo hans
nagelfarande anmärkningar - då vardt han hårdt när inskrifven
bland »nationens män». Men detta skedde visserligen »hans
bön förutan». Ty om med liberal skulle menas en man med
demokratiska sympatier och benägenhet för nya idéers
genomförande i statslifvet, så var Sandberg långt ifrån liberal.
Men han var njugg om folkets medel, likaväl som om sina egna,
och såg i all sin offentliga verksamhet endast på sin pligt,
sådan han efter moget begrundande fattat den, aldrig på
vinkar från »högre» eller »lägre» ort, sällan ens på den
politiska klokhetens bud.
Derför väckte det emellertid på många håll förundran,
då prosten Sandberg den 24 oltiober 1840 i ett långt
anförande uttalade sig emot det då framlagda
representationsförslaget, af hvars antagande han förutsåg de vådligaste följder.
Att Norge kunde gå lyckosamt fram under en
representationsform, likartad med den föreslagna, hade sina skilda
skäl - ty, säger talaren, »der finnes ingen adel, ej heller
något glänsande hof med dess omgifning, inga judar få
inträda inom dess gränser». Men för Sverige fasar han för
bondevälde, för »amerikanskt köpslageri om allmänna
opinionen» m. m. och önskar för sin del en utspädning af stånden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
