Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Hampus Kristofer Tullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hampus Kristofer Tullberg. 417
rativa språkforskningens värde för det enskilda språkstudiet
till åskådlighet och nyttigt bruk redan vid den elementära
språkundervisningen.
Ty detta var hvad han ville: »ett gramatiskt
behandlingssätt, mera lämpadt efter språkets fast beståndande
fordringar, än efter språklärares lätt öfvergående tycken». »Må
språkstudiet följa naturvetenskapernas herrliga exempel»,
utbrister han i företalet till en af sina många språkläror, och
som en af de förste ifrarne i vårt land för denna, nu erkända,
rätta väg, förtjenar Hampus Tullberg en tacksam minnesruna.
Han föddes den 2 november 1796 i Nöbbelöfs socken
nära Vexiö och kom vid tio års ålder i Vexiö skola,
hvarifrån han 1812 uppflyttades på gymnasium. Redan nu fick
han jämväl egna sin tid åt undervisning af andra - bland
hans första elever märkes hans yngre broder, sedermera
professorn i Upsala Otto Tullberg - och sålunda fick han medel
att bekosta sig enskild handledning i hebreiskan af den
gamle domprosten Håkan Sjögren, som ännu vid 86 års ålder
bibehöll sin vigör till den grad, att hans stämma »i
otålighetens stunder liknade åskans», enligt Tullbergs anteckning.
Men lille Hampus måtte sällan ha väckt denna åska till lifs,
ty han var synnerligen läraktig i de bibliska språken och
drömde redan när han 1816 lemnade gymnasium om lyckan
att få dit återvända som lärare i dessa. Men nu föll Ihres
sextiofem år förut utgifna »utkast till föreläsningar öfver
svenska språket» i hans hand. Han hade köpt den på
bokauktion i Vexiö och medförde boken till fadershemmet, der han
tillbragte sommarferien, och, som han sjelf säger (1862) i sin
»Rättskrivningslära», »här såg jag den lärde mannen
framkasta tvivelsmål öfver ofelbarheten av den tidens
rättskrivning; ok, ehuru hans inkast voro ganska lösa ok osköldiga,
gorde de dokk hos mig ett djupt ok varaktigt intrökk». Men
äfven Ihres dissertation »de harmonia linguse latinse et
sviogo-thicse» föll samtidigt i hans hand och väckte hans lifligaste
intresse för det etymologiska studiet. Så hade han fått sina
för lifvet bestämmande intryck redan innan fadren frampå
hösten lånte sig femtio riksdaler riksgäld i kyrkokassan för
att dermed ge sista bidraget till sin sons uppfostran: med
Bilder och Minnen. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
