Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
400 Dödsrunor.
Ingen var punktligare, ingen noggrannare än han. Men det
nya slägtet begynte icke tycka om den konstproduktion, som
tjugo år förut varit modern. Liksom man fordrade natur i
stället för konventionell poesi i landskapsmålarens alster,
fordrade man nu på scenen natur, der »koturnen» förr varit
ensam berättigad. Almlöf var »koturnens» barn, men han
hade blifvit dess herre. Och detta visade han på ett
märkligt sätt, då han den 16 februari 1848 uppträdde i Scribe’s
»Förtalet», i ministerns framstående parti. Maneret var
bort-lagdt, den moderna, naturliga deklamationen antagen,
gesterna buro ej längre »den gamla skolans» prägel: med ett
ord, revolutionsåret hade äfven förmått Almlöf att göra
revolution mot koturnen, mot det fordom prisade maneret, mot
sina egna mest lysande minnen.
En sådan seger är ovanlig inom hvarje område af
konstnärlig produktion, och inom scenens konst är den
otvifvelaktigt svårast. Full friskhet och frihet från gamla tonfall
kunde väl den femtiåriges röst icke vinna, men den vann det
för visso så långt den lydde viljans bud.
Böttiger, Blanche, Börjesson, Dahlgren, Cavallius, Sparre,
Ridderstad, Jolin, Wijkander, Nils Arfvidsson, Beskow,
Hedberg, Josefsson, se der de inhemska, samtida författare,
hvilkas stycken å kongl, teatern under 1840-60-talen framförts
med Alrnlöfs biträde. Icke i alla ha hans roller kunnat
vara monumentala. Vi erinra endast om hans Torkel
Knutsson, hans Göran Persson, hans Eiddar Algot (Bröllopet på
Ulfåsa), och, bland främmande diktskapelser, af honom
under dessa årtionden framstälda, om Oehlenschlägers Hakon
Jarl, Shakspeares Macbeth, Heibergs Kristian IV
(Elfjung-frun), Almlöfs roller i Feuillets Ett Hem, i Dumanoirs En
fattig ädling, i Björnsons De nygifta. Sin sista roll, lorden i
Birch-Pfeiffer s Ladyn af Worsley Hall, å kongl, teatern
uppsatt redan 1856, spelade han å den vanda tiljan den 9
februari 1875.
Minnet af Almlöfs enskilda lif är lika älskadt, som hans
offentliga verksamhet hedrande. Han var en man, som ej i
hemmet bortlade den finhet, man beundrat på scenen, en
sajin mecenat för sina yngre kamrater, hvilka i hans gäst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
