Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Johan Jakob Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
390 Dödsrunor.
vitterhets, historie- och antiqvitets-akademien, och valdes efter
Franzéns död att som »en af de aderton» intaga dennes plats
i Sveriges vitra areopag. Sistnämnda kallelse mottog han
dock icke, vare sig han om sina »vitra förtjenster »dömde
anspråkslösare än akademien, eller han på denna institution stälde
större anspråk än hon sjelf.
I den 1847 nedsatta komité för revision af universitetens
statuter blef Nordström sekreterare och har dels i denna
egenskap, dels som kanslerssekreterare (för Lund från 1848, för
Upsala från 1849) en väsentlig andel i universitetens nya
statuter (af 1852), liksom han under tre på hvarandra följande
kanslerer haft mycket att säga vid universitetens styrelse, så
vidt denna berott på »kanslersembetet.» Vid riksdagen 1847-
48 var Nordström sekreterare i konstitutionsutskottet, och
fick i denna egenskap tillfälle att uppdraga skilnaden mellan
civillagens och den ekonomiska lagstiftningens områden, till
hvilket senare konseljen tagit sig för att äfven räkna
lagstiftningen för sedelutgifvande enskilda banker - i pur
välmening, förstås. Nio enskilda riksdagsreformförslag förelågo
och konstitutionsutskottet höll sjelf på med det tionde, då
plötsligen ett kungligt förslag slog ned öfver utskottet och
blef hvilande, för att 1850 i dec. förkastas. Äfven detta års
riksdag beklädde Nordström samma sekreterarepost, och man
har spårat icke blott hans penna i det då afgifna
dechargebe-tänkandets eljest ovanliga resonnemanger, huruvida ej rikets
ständer, med anledning af ett och annat som i styrelsen sig
tilldragit, ville tänka på bättre bestämmelser i det eller det
hänseendet. Nu fästes ock riksdagens uppmärksamhet på
bristen i Sverige-Norges ömsesidiga privaträtts-förhållanden;
nu handlades 7 enskilda förslag till förändrad
riksdagsordning, och utskottet fick arbeta i »förstärkt» form, innan det
hunnit bereda »nationens valda ombuds» nederlag derigenom,
att »förseglade sedeln» kom att tagas ur dessas röstsedlar
och en annan af dem kasserades. På detta sätt blef grefve
Lagerbjelkes förslag - som med en rösts majoritet förut
blifvit utskottets - hvilande till 1853, då naturligtvis äfven det
blef förkastadt.
Men sistnämnda riksdag var Nordström icke längre en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
