Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Johan Jakob Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Jakob Nordström. 389
togs först efter mogen öfverläggning, derom kunna vi vara
förvissade. De enskilda omständigheter, hvilka främjat
Nordströms beslut att hörsamma kallelsen till Sverige, der
åtminstone inga lysande ekonomiska fördelar voro honom erbjudna,
voro hufvudsakligen af konsistoriel natur och bära vitne om
hans omutliga ifver för laglighet vid ärendenas
behandling. Det vissa är, att Bergfalks och Hans Järtas omdömen
om Nordströms historiska arbete och utmärkta duglighet
föranledt den kallelse till Sverige, hvilken i sin ordning
föranledde Nordströms afskedstagande från sin profession.
Han erhöll detta afsked, efter ansökan, den 28 Jan. 1846,
och löstes derjemte från sina undersåtliga pligter mot kejsar
Nicolai; den 19 Juni s. å. utnämndes »förre svenske
undersåten, f. d. professorn J. J. Nordström», med förbigående af
ende sökanden, expeditionssekreteraren och förste
amanuensen Forsslund, till riksarkivarie, jemte det han af besparade
riksarkivarielöner erhöll ersättning för flyttningskostnaden
och ett personligt lönetillägg, hvilket sedan af riksdag
bekräftades och äfven efter 1858 års allmänna löneförhöjningar
bibehölls. Allt detta låter visserligen vackert, och vitnar
tydligt nog om vederbörandes goda vilja, att med statsmedel
väl löna den man, hvars arbete rnan önskade staten till godo.
Men om vi nämna summorna, vitna dessa jemväl att ej de
kunnat förleda Nordström att lemna sin väl lönta professur
i Helsingfors: den lön han 1846 erhöll i den svenska
hufvudstaden, inräknadt det personliga tillägget, var - 3,800
kronor.
Imellertid var Nordström i Stockholm, ja i hela Sverige,
»dagens lejon», och visste han ej förut att han var en
utomordentlig man, så nog fick han höra det nu. I finansfrågor,
i lagfrågor, i statsrätt m. m. var han allestädes ett orakel,
och säkert är, att han visste mer än de fleste med hvilka han
kom i beröring, äfvensom att han på erkännandet häraf
gjorde fullt begripliga anspråk. Han kallades ofta till
enskilda konferenser med kung Oskar, som för Nordströms
vetande och omdöme hyste den största aktning; han
anmodades enskildt föredraga statsrätt för den unge kronprinsen
Karl; han kallades till medlem af vetenskapsakademien, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
