Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Axel Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
250 Minnesbilder.
vester, söder, öster omgafs den svenska kontinenten af
danska landskap, härdar för tullkrig när de icke voro det för
fiendtliga infall. Derför hade han mycket betänkande vid,
att Sveriges konung skulle föra Sveriges härar till krig söder
om Östersjön, innan de förjagat det danska väldet från Sveriges
egen kontinent. Men Gustaf såg längre. Pommern skall
varda vår.bastion, sade han. Och Axel Oxenstierna först,
Carl Gustaf sedan, utförde planen att i den delen af
Danmark, inan ville återlemna, eröfra den del man ville behålla.
Om ryska och polska krigen gaf Axel många rådslag,
var med sin konung i båda och förde i åratal styrelsen i
ockuperade delar af Lifland och Preussen. Med polska
underhandlare, med engelska, franska, holländska medlare
förhandlade han tidt och ofta och lät sig af deras »praktiker»
icke föras bakom ljuset. Det berättas, att han en gång
tigande uthärdat en sex timmars sammankomst med en polack
- tills denne gaf efter och talade först, hvilket skulle ange
att han, men ej den tilltalade, behöfde begära vapenhvila.
Om Axel Oxenstierna med rätta kunnat beskyllas för
långsamhet, visst är att den hörde till ceremonielet i hans tids
diplomati.
Först i Wollmar - hvars forna biskopsstift af Gustaf
Adolf gafs honom i förläning - sedan och längst i
Elbin-gen residerade Axel Oxenstierna under den tid han styrde
och stälde i de från Polen eröfrade Östersjöprovinserna.
Sedan Gustaf Adolf vunnit afgörande framgång i Tyskland,
kallade han till -sig sin vän, som allt ifrån hans landstigning
på tysk botten tid efter annan hållit honom folk och
penningar till hända ur Preussen, äfvensom goda råd för
krigföringen, för förhållandet till Frankrike och kurfurstarne, för
de ockuperade ländernas regerande - och för endrägtens
bevarande i styrelsen hemma i Sverige. Efter två års
skils-messa återsågo de hvarandra i Frankfurt am Main.
Konungen mottog sin kansler med nästan furstliga ärebetygelser,
men kanslern uraktlät icke derför att klandra den krigsplan,
konungen efter segern fullföljt. »Hellre hade jag lyckönskat
Eders Majestät till segern - inom Wiens murar», var
Oxenstjernas ord, och sjelf troctde han ärtnu i sin ålders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
