Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Axel Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
248 Minnesbilder.
tjenst. Med sin skarpa blick hade Carl redan
uppmärksammat den unge friherren, hvars informator hemkallats till Carls
hofpredikant. Axel Oxenstierna fästes vid den nye konungens
hof som kammarjunkare 1605, och sändes följande år i en
enskild beskickning till de mecklenburgska hertigarne,
konungens nära fränder. Hemkommen vann Axel allt mera
den gamle klingens tillit. Han gifte sig 1608 med Anna Bååt
till Tidö. 1609 upphöjdes han med ens till riksråd och fick
under Carls återstående lifstid förestå det genom dödsfall
lediga rikskanslersembetet.
Gamle kung Carls unge rikskansler fick väl tunga
pligter att bära; men så fylde han dem, att kungen på sin
sotesäng nämde honom till de kungliga barnens förmyndare och
förmyndareregeringens främste man. Han tillstadde icke sin
son att, utan ständernas förnyade val, framför hertig Johan -
Axels frände - taga kronan i arf, icke heller att, om ständerna
valde honom, sjelf föra spiran förr än han fylt 18 år,
hvarefter han ännu i sex år borde troget rådslå med de af fadern
gifna förmyndarne.
Ett ädelt arf fick deri unge Gustaf Adolf för visso af sin
fader i föreskriften att endast herska med ständers val och
goda mäns råd. Och ingenting visar klarare hur väl den
unge rådsherren och den ännu yngre kungasonen förstodo
hvarandra, skattade den döendes goda afsigt och klart
uppfattade Sveriges ställning - än det af Oxenstierna ledda
riksdagsbeslut, som gjorde Gustaf Adolf till fullmyndig
konung oaktadt hanendast nått 17 år, och det af Gustaf Adolf
intill dödsstunden gifna exempel af verklig samregering med
sin rikskansler.
Ty dertill utnämde han sin afträdande förmyndare den
6 januari 1612. Och hela hans historia visar, hur noga han
vinnlade sig om Axel Oxenstiernas råd och biträde. Dessa
ädla stormän höra till det sällsynta slag af sådana, hvilka
endast vinna i storhet, ju närmare man lär känna deras
personer. Af den trägna brefvexling, som förmedlade deras
samarbete i riksens vårdande värf under deras mödosamma
tåg och färder, lär man att vörda och älska dem båda.
Deras allt öfvergående fosterlandskärlek, deras aldrig svigtande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
