Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Fredrik Wilhelm Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
204 Minnesbilder.
bästa sällskap» var äfven under dessa tunga år den tröstare,
som höll hans mod uppe. Väl ansågs han af många som en
enstöring, då sällskapslifvets förströelser icke hade någon
lockelse för hans sinne. Men det var icke åt tärande
grubbel, icke åt ovilja mot menniskor, icke åt någon slags
»Welt-sehmertz» han hängaf sig då han sökte ensamhetens glädje.
Då gaf han sin kära fantasi fria tyglar. Då målade, då diktade
han. Ty det var icke blott med färg och ritstift han gaf sina
tankar form, äfven språket lånade sig villigt åt hans
konst-närsid. Redan tidigt kunde han räknas bland goda
brefskrif-vare, redan före utresan hade han strängat sin lyra. Gästis
»Novelle galanti», hvilkas bekantskap han gjorde i Italien,
förde honom in på ett område, som blef honom en
älsklings-tilldykt, när hvila söktes i omvexling af verksamhet. Svensk
versbygnad i ottave rime erbjöd svårigheter, hvilka just
derigenom lockade, och länge öfvade Scholander sin formförmåga
på detta falt innan han lät ens vänner veta att han äfven
»lekte sångare». En vän, som ifrån tiden för
museistrider-nas slut hörde till Tians korrespondenter, n. v.
öfverstelöjtnanten John Arsenius, var en bland de förste som erhöll
förtroende om att han skrifvit flera ottaverime-noveller -.
men bränt upp alla, utom en, hvilken behandlade ett af amors
genistreck inom den närmaste kamratkretsen. Denna (ännu
otryckta) novell, i 60 stanzer, är äkta byronisk, frisk och
lefvande. Arsenius uppmanade honom att äfven i brefskrifning
öfva sin versbygnadskonst, och Scholander antog förslaget.
Ett framstående rum bland den begåfvade mannens bref
intaga också brefven till Arsenius (1849-80), hvilka egaren
benäget stält till vårt förfogande. Många drag ur
Scholan-ders konstnärspersonlighet vinna derur rätt belysning och,
så vidt utrymmet medger, skola vi derur anföra ett och annat
betecknande drag.
I febr. 1847 nämnde akademien Scholander till
vice-pro-fessor i bygnadskonst och i december följande år blef han
professor, sedan morbrodern åt honom afstått sin lärareplats.
Med kärlek och allvar skötte Scholander lärarekallet, och
redan efter få år begynte verkan deraf förspörjas.
Fogelberg i Kom, som af Sandberg gemenligen fått mörka skil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
