Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Fredrik Wilhelm Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrik Wilhelm Scholander. 199
«
påtaglighet. Fattigdomens tid koin, när den’ åttaårige som
ifrigast fråssade i sagoskatten.
Modern, nu enka, fann ett torftigt hem för de sina uppe
i »staden mellan broarne»: men
»du gjorde tarflig boning vid för barnens fantasi
och lät dem glömma lek och strid för sagans sceneri» -
vitnar sonen fyrtio år senare, då han egnade henne »Acharii
Sagor». Så tog fantasilifvet tidigt sin stora anpart af den
rika begåfningen, och för alltid blef detta Scholanders
käraste verld. »Att söka, att dana, att älska det sköna» kände
han mer och mer medvetet som en lifskallelse, och barnets
instinkt, liksom mannens kärlek, dref honom till »den verld
der de sköna färgerna drifva sitt trollspel».
Hvem hade lärt barnet måla? Det visste ingen. Men han
målade stundom bilder, som skrämde honom sjelf-oftare
dekorationer åt lekkamraternas teater. Han var en tyst och
stillsam gosse, med ett märkvärdigt minne och på hans
ovanliga begåfning kunde ingen tvifla.
Men fantasilifvet måste få ett slut. Den praktiske,
viljekraftige morbrodern Axel Nyström hade hemkommit från sina
mångåriga konstnärsresor och inverkade bestämmande på
gossens framtid. Någon tids skolgång i Jakob följdes af
skolgång i Strengnäs och vid femton år inskrefs Scholander vid
fria konsternas akademi som elev i förberedande
bygnadssko-lan. Gossen skulle sättas i stånd att föda sig med nyttig,
hedrande verksamhet och hans konstnärliga begåfning kunde
bäst på arkitektens bana blifva honom till nytta. Så såg
morbrodern saken, och gossen lydde, om än med vemod
lemnande sina framtidsdrömmar om målarens lycka.
De Fria Konsternas Akademi och hennes skolor voro för
öfrigt ingalunda synnerligen tilldragande på den tiden.
Artisterna voro merendels »fattigmans barn», de flesta från
Stockholm. Af professorerna voro den gamle Sandberg och den
unge Nyström snart sagdt de enda lifgifvande. »Närmandet
till naturen» skref efteråt en af den tidens elever till en
annan (Wickenberg till Palm), »var hvad man i vår akademiska
f4d ansåg onödigt, och då man hade Fahlcrantz och Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
