Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Sven Adolf Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154 ’ Riksdagsgalleri 1886–89.
armar mottaga den döende sonen eller dö i häris.»
Bellet-tristen ifrån 1840-talet igenkännes i dylika varma uttryck
vida mera än politikern, som försäkrar och tror, att han
under tjugo år »ifrat för åstadkommande af ett starkt försvar».
»Försvarsverkets ginungagap» har alltid grinat emot honom,
då »fackmännen» framstält sina åsigter om hvad som kräfves
för att af värnpligtig ungdom dana en stridsduglig armé.
»Militarismen» har fyllt honom med fasa. Men hans
skoningslösa anfall mot militärbefälet hafva visst icke varit utan
verkan. Många invanda missbruk ha tagits bort, en
väsentligt förändrad, och till det bättre förändrad anda råder i
förhållandet mellan befäl och beväring, och denna skall än
mera förbättras, i samma mån de märka, att deras ömsesidiga
tidspillan - bär frukt.
A. O. Wallenberg försäkrade en gång (1876), att
Hedlunds skildring af landtmannapartiets försvarsplan var så
vacker »att en poet skulle kunna frestas att skrifva vers
derom». I debattens hetta har för öfrigt mycket yttrats, som
endast vittnar om - hetta. Särskildt bär 1883 års debatt,
ofvanpå 1880-82 årens försvarsutskott, derom vittne, icke
minst för Hedlunds del. Han hade till koraitébetänkandet fogat
sin särskilda mening. När afgörandets stund nalkades, efter
af-prutningar och nedsättningar, och drabbningen gälde den af
krigsministern yrkade reserven, försäkrar Hedlund, att den
som icke inser, att man kan vara af med reserven, förstår
ingenting af hela saken - och förbinder sig att i en
offentlig disputationsakt försvara sin sats mot hvem som helstl
En general i kammaren nöjde sig med att förklara, att han
»föga värderar de kunskaper i ämnet, på hvilka den ärade
Göteborgsrepresentanten så ofta ger prof.» Det är icke heller
möjligt för en opartisk läsare af handlingarne i målet att
häruti gifva generalen orätt.
Ändtligen - slöts freden. Det var 1885, då Hedlund
icke tillhörde riksdagen. Men han har 1887 till Första
kammarens protokoll lyckönskat landet och regeringen att
uppgörelsen blef träffad på så pass billiga vilkor. Då hade
redan den andra af kammarriksdagens storstrider trädt i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
