Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Liss Olof Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han föra det an i fadrens frånvaro. Det sved i gossens sinne,
när han trälade ute i marken och tänkte på boken. Var han
blott ute på forsling, gick han bredvid lasset och läste, och
hvad han läste berodde på hvad han kom öfver. Han läste
vid matrasterna, han läste om nätterna, så att ögonen ledo och doktorn förbjöd det. Men så skapades autodidakten, ty
den naturliga begåfningen hos Liss Olof var icke ringa och
viljekraften var af rätta slaget. Skolkunskapen i räkna och
skrifva hade han bragt så långt, att han i sitt 16:e år fick
anställning vid då pågående storskifte i Svärdsjö och Envikens socknar; dylika uppdrag fick han äfven för andra socknar under sammanlagdt 12 år. Under tiden vardt han en
högväxt, ståtlig karl, liksom fadren, och erhöll, liksom denne,
förtroendeuppdrag inom orten. När han fullgjorde beväringsexercisen, blef han vicekorpral och smakade aldrig »portionsbränvinet», i allo ett föredöme för kamraterna. Auktioner, bouppteckningar, arfskiften o. d. fick han ofta förrätta. Vid
24 års ålder gifte han sig och blef ledamot i kommunalnämnden, kort efteråt kyrkovärd, 1864 landstingsman. När fadren
efter sista ståndsriksdagen drog sig tillbaka från riksdagslifvet, fick han sin son Olof till efterträdare som representant
för valkretsen.
Hemrnansegaren Liss Olof Larsson i Vestannor gjorde
således 1867 sitt inträde i riksdagens Andra kammare som
representant för »Leksands, Åls och Bjursås, Rättviks och
Öre sarnt Gagnefs tingslag» eller Nedari-Siljans domsaga. Och
den platsen innehar han ännu, sex gånger återvald.
Den reslige dalabonden, i sin hemorts vackra drägt, ådrog
sig uppmärksamhet i kammaren, icke minst ifrån läktarne.
Att han ej vanslägtats ifrån fäderna såg man genast och
. snart fick man äfven höra det. Det går en sägen om en no-
tarie i bondeståndet, som sällan hörde på de hedervärdes före-
drag men ändå alltid fick sina protokoll godkända, att han
redde sig genom att i hvarje yttrande lägga in något om
skjutsens skiljande från jorden. Äfven Liss Olof debuterade
med en motion om skjutsens skiljande från jordbruket. Men
hans nästa motion visade, att han icke i bränvinsfrågan upp-
tog bondeståndets mantel. Långt ifrån att längta tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
