Bilder och minnen / 65 (1889) Author: Harald Wieselgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Liss Olof Larsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Liss Olof Larsson.

(1887, febr.)

Dalarnes krigshistoria är vida mer framstående än dess
parlamentariska. Under det häfden känner dalabönders
härtåg emot både utländsk och inhemsk öfverhet i landet, ja till
och med emot den i Stockholm församlade riksdagen, känner
det svenska bondeståndets riksdagshistoria ett, jemförelsevis
mot andra provinsers kontingent, ganska lågt antal dalamän
bland ståndets ypperste. Det är dock att märka, att
dalamännen under Matts Perssons ledning 1809 bildade sjelfva
kärnan i bondeståndets motstånd mot antagande af en
konstitution, som icke innefattade all jords lika beskattning. Från
dalamännens riksdagsbänk hördes ock tid efter annan
hårresande skildringar om nöd och skattebördor. Men det var i
enkla ord, med pust och suck. De djupa känslorna äro hos
nordbon fåordiga, och särskildt hyllar dalabonden af forno
gamle kung Göstas sats: »en gång tala och dervid blifva är
bättre än hundrade gånger säga». Dess märkligare är det,
att den nya riksdagen visar oss en dalabonde, som icke
allenast tillhör riksdagens ledande stormän, utan jemväl kan
räknas bland dess talföraste.

Liss Olof Larsson är född den 17 januari 1838 i
Vestannors by, Leksands socken, helt nära Siljan och Dalelfven.
Storskiftet hade redan på 1820-talet ordnat byamännens egor,
så att Lissa-gården fått sitt. På den gården satt Liss Lars
Olsson, riksdagsman för sin ort ifrån 1844, en ståtlig dalabonde
och dugande man, men i det politiska lifvet föga bemärkt,
ehuru under en lång följd af riksdagar medlem af bondestån-
det. Hans son Olof fick gå i sockenskolan tills han*vid 14
års ålder var behöflig för hemmansbruket, men långt dess-
förinnan hade han fått taga del i gårdsarbetet. Nu skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>