Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
auktor, för att läsa korrekturet så som jag själf
skulle vilja göra det.
Emellertid framkallade den forcerade tryckningen
rent konstiga tryckfel och godtyckliga ordombyten,
desto försåtligare som de gåfvo mening, ehuru en
annan än författaren åsyftat, och afvikelserna
sålunda undgingo granskarens blickar.
Snoilsky, som fått sig reviderarken nedsända, var
full af oro, och hans brefväxling med Seligmann
ger en bild af hans nervositet öfver att, såsom
han skrifver, »denna min andliga egendom, ja, jag
kan säga del af min själ, vid hvilken jag knutit så
mången förhoppning, skulle vanställas eller förfuskas
af vidriga tryckfel». »Det är en formlig sträckbänk
att ej få se i hvad skick ens andes barn framkomma.»
Telegram och bref afgingo i tät följd, och stundom
nödgades man företaga omtryck.
Snoilsky skref, att han ansåg sig kunna göra anspråk
på att få läsa sina egna ord – »mina, mina ord»
och ej sättarens – och att ej klumpiga grabbtag
skulle få defigurera de skapelser, om hvilka han
ville citera sitt eget stycke:
En hårfin våg, med lifvet, döden
På skålar två i ängslig svikt –
Blott en atom mer än af nöden,
Och döden finge öfvervikt.
Därtill kom, att Klemming fått det egendomliga
hugskottet, att man borde i stället för namnet i
rubriken på dikten Till G. E. Klemming sätta in »ett
hufvud, som publikum kunde gissa öfver», något som
Snoilsky i ett telegram energiskt förbjöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
