Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONHUNDRASJUTTIOTALET. 393
Yttersta högern, de tysk-konservative, förenade därmed en partikularistisk tendens; i
de ur klassval framgångna statsparlamenten, särskildt i Preussen, funno de sina
intressen bättre tillgodosedda än i den genom allmänna val bildade riksdagen;
hvarje tillökning i rikets makt gentemot de särskilda staterna sågo de med fruktan.
De konservatives vänstra flygel var rikspartiet, som redan genom sitt namn
visade, att det var höjdt öfver partikularistiska synpunkter. Det rekryterades
hufvudsakligen ur ämbetsmannavärlden. Samtliga de konservativa partierna förfogade i
början öfver 94 platser.
Centern hade gemensamt med de konservative den konfessionella
världsåskådningen, endast att det i stället för den protestantiska här var den katolska
ortodoxien, som sammanhöll partiet. Bortsedt från de polska områdena, där det hade
att kämpa med nationalpolackarne om mandaten, hade det därför sina anhängare
i den katolska Västern (Rhenlandet och Westfalen) och Södern (Gammalbayern
samt delar af Wurtemberg och Baden). Äfven centern var till en början ett
afgjordt agrariskt parti, endast med den skillnad, som förorsakades af de olika
jordegendomsförhållandena i väster och öster, eller att bland detta partis väljare stod
en manstark bondebefolkning vid sidan af jordmagnaterna. Äfven de katolska
småborgarne voro här representerade. Genom dessa element erhöll centern en mera
demokratisk prägel än de konservative. I det följande utvecklas ytterligare denna
partiets demokratiska karaktär genom dess bemödande att vinna för sig äfven de
katolska fabriksarbetarne, som hastigt tillväxte i antal och betydenhet. Så var det
endast i begynnelsen, som partiets ledning låg i händerna på jordmagnater och
ämbetsmän. Äfven centern karakteriserades af starkt partikularistiska tendenser; i
förbundsrådet och riksdagen, där de protestantiska rösterna utgjorde flertalet, måste
den katolska ortodoxien ju alltid ligga under, medan den däremot alltid kunde vara
säker om herraväldet i Bayern, den näst största förbundsstaten, och om en mycket
stark ställning i andra stater. Därför betonade centern alltid med synnerlig styrka
rikets federativa karaktär och sökte att stämpla särskildt liberalerna som fiender till
de särskilda staterna.
På grund af likheten i åskådning mellan de konservative och centern kunde det
väl hafva förelegat möjlighet att sammansmälta dessa båda grupper till ett stort
högerparti, men detta hindrades genom den konfessionella motsatsen och genom centerns
fortgående demokratisering. Fruktan för det preussiska konungadömets protestantiska
karaktär dref äfvenledes centern att gentemot monarken starkt betona de
parlamentariska rättigheterna, medan däremot de konservative voro intimt förbundna med
monarkien och sträfvade att inskränka det parlamentariska inflytandet. Vid de
första valen hade centern redan erhållit 63 platser, ehuru partiet då var nyss
grundadt. Vid de följande valen behöll det alltid äfven under de mest ogynnsamma
förhållanden en 90-100 mandat, ty tack vare de katolska andliges valagitation i
press, biktstol och under deras själavård i allmänhet förfogade det öfver en
väljarekår, som knappt något annat parti hade maken till.
I motsats till dessa partier företrädde de liberala grupperna det bildade och
burgna borgerskapets åskådning och intressen; här var det industriidkare, köpmän,
lärde och ämbetsmän, som gåfvo tonen. Då de ända intill den närmast föregående
tiden varit dömda till att endast drifva opposition, voro de ännu alltjämt starkt
fångna i den doktrinarism, som ligger så nära till hands för oansvariga politiker.
De fordrade största möjliga inskränkning i statens verksamhet och särskildt dess
af-hållande från ingrepp i det ekonomiska och sociala lifvet, de lutade åt den meningen,
att regeringen i ett modernt samhälle måste vara fullkomligt beroende af parlamentets
flertal och betraktade misstroget den i Tyskland bestående starka furstemakten
såsom ett slags konstitutionell vidunderlighet, som med det första borde afskaffas.
Hvad angick samhällslifvets andliga sida, ville de utplåna det kyrkliga inflytandet,
och gentemot den medeltida föreställningen om den kristliga staten förfäktade de
statens rent världsliga karaktär såsom grundtanken i allt modernt statslif. Af dessa
principiella åsikter hafva liberalerna dock i Tyskland som annorstädes måst
uppgifva mycket, som ej hållit stånd inför erfarenheten. Först och främst måste de
lära sig inse, att ingen stat kan umbära de för dess fortbestånd och maktställning
Världshistoria VI. 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
