Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Bildande konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BILDANDE KONST.
367
Aftonbön (UÄngelns),
Målning af Jean Francois Millet,
20. Bildande konst.
Söka vi förstå den nya epokens dynamiska egendomlighet, så utgå klassicismer,
historie- och sedebilder samt romantiska glansscener ur kretsen för vår iakttagelse.
Senklassicisten Ingres fortfor väl ända till år 1867 att med raffineradt formsinne och
fabelaktig tecknarkonst måla omväxlande fromma scener, porträtt och sköna nakna
kvinnor, men han hörde till det förflutna. Delaroches lärjunge Gérome var aldrig
en allvarlig klassicist eller sedemålare. Hans bilder äro endast virtuosmässiga,
konventionella uttryck för en erotiskt upprörd, originalitetslös fantasi. Orientalismen
var modern. Den högt uppburne Cabanel stod andligen sedt Gérome nära. Vid
sidan af dessa två äro Ingres’ »Odalisk» och Coutures »Romarbild» kyska. Couture,
en luxuös kolorist, var mer än blott en faiseur och icke förgäfves lärare åt
Feuerbach och Manet. Bouguereaus »Tröstande madonna» från år 1877, ett lättköpt
kom-positum af byzantinsk stilisering och dramatiskt upprörd pose, är för unga
sentimentala engelskor än i dag Luxerabourgmuseets clou. Meissonier förtjenar kanske ej så
mycket pris för sina historiemålningar, hvilkas största förtjenst ligger i deras
porträtttrohet. Äfven hans genre-miniatyrer få träda tillbaka för hans små sjöskisser i
Louvre. I det halffärdiga förråder sig snarast konstnärsskapet; ty det halffärdiga är
den omedelbara utfällningen af konstnärligt seende.
Romantikerna inverkade starkast i den nya epoken, i synnerhet den genialiske
Delacroix. Den franska romantiken var något annat än den tyska. Man erinre sig
Delacroix’ »Dantebåt», »Blodbadet på Chios» - och Schwinds «Riibezahl». Den
franska romantikern igenkändes i fråga om stoffet på måttet af fantasirörelse, måttet
af djupa hänsyftningar, formellt af den i teckningen mera resoluta, i koloriten mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
