Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Makternas politik i Spanien, Turkiet och de främmande världsdelarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAKTERNAS POLITIK I SPANIEN, TURKIET OCH DE FRÄMMANDE VÄRLDSDELARNE. 187
Fransmännen storma Constantine (i
östra Algeriet) den 13 oktober 1837.
Stucket af Burdet efter målning af
Horace Vernet i museet i Versailles.
kunde gälla för pacificerad 1837, men i väster började 1839 på nytt Bugeauds och
de på honom följande befälhafvarnes obevekliga kamp mot den sege emiren Abd
el-kädir. Uppburen af infödda stammars frihetsbegär och religionsfanatism och säker
om tillgång på smyg vinklar och hemligt understöd i det närbelägna Marokko, kunde
han hålla ut med en ihärdighet, som först bröts 1847. Dock förblef det västra
hörnet en orolig vrå, och endast mycket långsamt framskred landets organisation
till tre provinser och besittningens framskjutande till Atlasberget.
Ryssland hade af Sundsfördraget, som ersatte dess påbörjade herravälde vid
Bosporen med Europas, skördat den vinst, att det fått sina gränser vid Svarta hafvet
betryggade. Turkiets bibehållande utgjorde den närmast följande tiden ett ögonsikte
för den ryska politiken, som ej fruktade någonting så mycket som att se
Konstantinopel i grekiska händer. Men trots detta misslyckades tsarens personliga uppslag
att i denna fråga komma till ett aftal med England. Ännu fasthöll man på andra
sidan Kanalen sammanhållningen med det af den ryske själfhärskaren så afskydda
julikonungadömet. Förgäfves hade Nikolaus sträfvat att bringa Österrike och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
