Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Tyskland och Schweiz till 1840; England till periodens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND OCH SCHWEIZ TILL 1840; ENGLAND TILL PERIODENS SLUT. 179
Sir Robert Peel. Lord John Russell.
Målning af Thomas Lawrence. Målning af Francis Grant.
till 1849. Genom sin ur mognaste öfvervägande framsprungna öfvergång till en
moderat frihandelspolitik inledde Peel en synnerligen följdrik utveckling. Ej nog
att han räddade fosterlandet, som annars säkerligen skulle hafva hemfallit åt
hungersnöd och sannolikt äfven åt inre skakningar; hans politik gaf också uppslag till
torypar-tiets omdaning till ett verkligt politiskt konservativt parti, i det han på samma gång
åt jordbesittningen anvisade nya uppgifter inom den nationella hushållningen. Hvad
Englands initiativ betydde för världshushållningen, kan först framgå af den följande
tidens historia.
Peel hade 1846 själf störtat sig i den afgrund, som öppnat sig för landet. Det
var icke första gången under hans politiska bana som han öfvergått till en
ståndpunkt, som han själf förut bekämpat, men första gången, som han personligen fick
bära ansvaret. Englands nyare författningslif är visserligen icke främmande för den
företeelsen, att ett parti för åstadkommande af samverkan upptager och genomför
en af motpartiet uppställd programpunkt, men detta motsvaras dock icke
fullständigt af hvad som skedde 1846.
Torymajoriteten, ställd utan ledning, hade visserligen gifvit med sig, men det var
icke att vänta, att de förbittrade landtjunkarne skulle längre följa sin affällige
ledare. Det var därför vist och patriotiskt handladt, då Peel nästan omedelbart efter
denna sin största seger trädde tillbaka. Hans plats intogs af den liberale lord
Russell, i hvars kabinett Palmerston, lord »Eldbrand», ånyo öfvertog utrikesärendena.
Icke heller denna regering hade en lätt uppgift, men den fortsatte föregångarens
utjämnande reformpolitik. De föråldrade sjöfartslagarne suspenderades, hvarpå
navigationsakten upphäfdes 1849. Endast med understöd af de skadeglada tories och
trots motståndet af frihandlarne, som åtminstone på samma gång ville hafva
arbetslönerna nedsatta, genomdrefs en lag, som nedsatte arbetstiden i fabrikerna -närmast för
kvinnor och minderåriga - till tio timmar. Med hänsyn till motsatsen mellan de
olika bekännelserna kunde endast föga uträttas för statens folkundervisning.
Judarnes emancipation strandade till att börja med på of vårhusets motstånd. Irlands
tillstånd förblef också alltjämt otillfredsställande. Till följd af penningnöden måste
man tillgripa utomordentliga åtgärder. Men hvarken detta eller annat kunde hindra
vare sig engelsmännen i deras industriella företagsamhet eller deras fria
institutioner i sitt lugna fungerande. Når år 1848, för att tala med Macaulay, på andra
håll enligt trogna demokraters mening så dyrbara intressen stodo på spel, att det
kunde blifva af nöden »att offra friheten för att rädda civilisationen», kunde han
i sin just då utkommande engelska historia med stolthet förklara: »Emellertid
har på vår ö styrelsens regelmässiga gång icke för en dag varit afbruten».
I april nämnda år hade kartisterna visserligen efter franskt mönster visat lust
för våldsamma demonstrationer, men de hade hållits tillbaka redan genom de
själfständiga krafter, som utvecklades ur de besittande klasserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
