Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11 Karl V på höjden af makt. Hans fall. Uppgörelsen mellan de tyska partierna sinsemellan. 1547–1555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL V PÅ HÖJDEN AF MAKT. HANS FALL. 1547-1555. 401
Flygblad riktadt mot Augsburg-interim.
genomgripande vilja gällande i Tyskland». Allt och alla i riket »böjde sig, lydde».
»Det fanns åter en gång ett öfverhufvtid med öfverväldigande makt i Tyskland, och
enhvar kände, ätten sådan fanns där». Hur skulle denna maktkänsla kunnat vara främ-
mande för hans egen personlighet? Trots den själfbehärskning, som utmärkte honom,
bröt denna känsla äfven fram i dagen: i det föga förbindliga, ofta stolta och härsklystna
sätt, hvarpå han behandlade de tyska furstarne; i den ringaktning, hvarmed han
afvisade ständernas klagomål öfver hans spanska och italienska soldenärers bestialiska
vildhet, ehuru han likväl, i enlighet med den förpliktelse, han vid sitt val åtagit sig,
öfver hufvud icke egde rätt att draga dem in i riket; till slut genom yttringarne af
hans hat mot landtgrefven, hvilken han i Augsburg icke blott prisgaf åt de spanska
soldaternas öfvermod utan vid tillfälle jämväl som en triumfator släpade genom
stadens gator.
Men har icke just denna känsla genom sin häftighet vilseledt den eljest så nyktert
tänkande härskaren angående de resultat, som han i sanning uppnått? Var han då
nu i djupare mening herre i riket? Det vill säga: hade han verkligen lyckats gifva
den kejserliga makten en monarkisk grundval? Alla tecken på villigt underordnande
under riksdagen 1547-1548, de för honom gynnsamma institutioner, som han här
lyckades genomföra, gåfvo honom likväl ingen rätt att besvara denna fråga jakande.
Det redan länge ur alla fogar lossnande riket förblef sig likt. Alla försök till en
grundlig omändring strandade på de historiska institutionernas sega motståndskraft
och på den djupt rotfästade böjelsen i en frihetskänsla, som sträfvade emot all fast
ordning, kort sagdt, på riksständernas gamla »libertet».
Att denna till anarki gränsande tradition hos ständerna, liksom hos de lägre myndig-
heterna, att låta lagar vara blott lagar (ett framstående undantag utgör endast Karls Pein-
Världshistoria IV. 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
