Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 Högrenässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
K. BRANDI, RENÄSSANSEN.
fulländningen själf i fråga om genomförd komposition och uttryckets klarhet; på
bårderna gaf han i till hälften antika bilder skildringar ur påfvens lif. Han målade
äfven de förnämsta personerna vid detta furstehof, och de skola i alla tider prisas
lyckliga på grund af hans kloka och älskvärda förevigande af deras väsen.
Då de stora stridernas första olyckstid syntes öfverstånden, kommo äfven andra drag
af det kuriala lifvet i enlighet med den bekväme och njutningslystne påfvens smak åter
till synes. Man uppmuntrade konstnärerna till att måla och bygga, man diktade och
sjöng och gaf musikaliska och mimiska tillställningar, som ofta öfverskredo gränsen
för det sköna. Likväl hade
denna lättsinniga omgifning
ännu lyckan att kunna göra
sin bildning och sina former
innehållsrika. Man kom ju
öfverallt antiken närmare, och
när man nu i Rom målade
antika ämnen efter klassiker-
nas beskrifningar, såsom So-
dorna i Agostino Chigis sofge-
mak Alexanders bröllop med
Roxane efter Lucianus eller
Rafael i samma villa Galateas
triumf, så betydde detta lik-
väl något helt annat än flo-
rentinernas besvärade mytolo-
giska framställningar endast
en mansålder tidigare. Ur den
romerska marken stego nu för
alla dessa klarseende konst-
närsögon icke blott bildstoder
och ornamentstycken; af grund-
valar, grottor och ruiner föddes
den ena impulsen efter den
andra. Mycket sökte man göra
omedelbart bruk af. I öfrigt
sköttes utgräfningen planmäs-
sigt, och man hoppades, att
Rafael i egenskap af general-
kontrollant för dessa arbeten
icke blott skulle förvärfva rika
dekorationsideer, utan nära
nog, att han åter skulle fram-
trolla en fullkomlig bild af
det gamla Rom. Han utgjorde
sinnebilden för denna tid af
gladaste tillförsikt, som på lek
löste alla bildframställningens uppgifter och som alltjämt brann af outsläcklig åtrå
efter lärd och vitter bildning. Hans ojämförliga talang grep allt med samma genialitet,
och Pietro Bembo kunde vid Rafaels tidiga död med all rätt klaga, att moder naturen
själf hotade att gå under med sitt skönaste barn. I själfva verket hade man redan
länge öfverskridit middagshöjden: den gyllene dagen sjönk oemotståndligt ned.
Rafael, påfve Leo X med kar-
dinalerna Medici och Rossi.
Palazzo Pittis
galleri i Florens.
Det påfliga Rom hade blifvit stort på de andra staternas bekostnad. Rom själf
har icke frambragt någon talang, emedan det under dessa sekel aldrig mer egt ett
fritt och verksamt folk. Äfven här saknades hvarje återväxt, emedan i enlighet med
främlingarnes och påfvarnes vilja all frihet i det gamla Italien bekämpades och till slut
utplånades. Det mediceiska påfvedömet, som från Leo X (1513-21) med ett kort
afbrott för Hadrianus VI räckte långt in på 1530-talet, gjorde icke blott anspråk på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
