Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 Högrenässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGRENÄSSANSEN.
177
efter marmorn. Då kom frågan om det värdiga uppsättandet af grafvården i S:t Peters-
kyrkan denna plan att stranda. I början motsträfvigt, strödde då bildhuggaren,
som dittills knappast försökt sig på målning, hela rikedomen af sina figurer öfver Six-
tinska kapellets tak. Hans fantasi afbildade de uråldriga historierna om världens och
människans skapelse, om människans syndafall och frälsningslöfte, i anleten, som för
alla följande sekler blifvit liksom en förnyad uppenbarelse. Något större kunde icke
sägas, och mera storstilade uttryck har ingen skapat därför. Men rundt omkring fram-
ställningarne af människans
vara eller icke-vara utvecklar
sig i oändligt musikaliska va-
riationer den rörliga männi-
skogestaltens skönhet. Räfael,
som för den stora stilens skull
och trots de florentinska mäs-
tarnes dagliga föredöme aldrig
miste sin umbriska skolas
älskliga vekhet, fick af påfven
i uppdrag att med sina mål-
ningar utsmycka hans bonings-
rum, däribland biblioteket, som
senare blef Garnera della Seg-
natura. Där skapade den unge
mannen, på det humanistiska
sällskapets tillskyndan, de
stora allegoriska målningarne
öfver teologien, poesien och
vetenskapen liksom den and-
liga och världsliga rättvisans
gestalter. I grund och botten
äro de likväl »triumfstycken»
(trionfi) efter Petrarcas stil
men af oändligt större finhet:
allegorier och grupper af be-
römda män i den uttrycks-
fullaste konception af deras
yttre personlighet. Äfven dessa
verk äro bekännelser i lika
hög grad som Botticellis ele-
giska figurer. De förråda verk-
ligen denna kulturs strålande
själfmedvetande; dess motsat-
ser och styggelser synas här
öfvervunna genom fantasien.
Medeltidens världsåskådning
är i sina grunddrag öfvergif-
ven, och i stället förkunnas
högt humanismens seger, då
här vid sidan af en helt humanistiskt, helt personligt uppfattad teologi (»Disputa»),
i »Skolan i Athen» framställes förhärligandet af filosofien och vetenskaperna och
mellan dessa båda »Parnassen» lyfter sig som poesiens värld, icke mindre varmt om-
fattad som ett föremål för samma vittert lärda bildning.
Dessa och många andra verk påbörjades för Julius II:s räkning och fullbordades
för Leo X-:s, hvilken liksom Lorenzo Magnifico i Florens solade sig i den lifvets
glans, för hvilken han hade sin företrädare att tacka. Äfven han ville bidraga till
utsmyckandet af Sixtinska kapellet, som blef pärlan i det påfliga palatset, och lät
Rafael teckna kartongerna till de praktmattor, med hvilka man vid festliga tillfällen
ämnade smycka estraden i detta rum. Den mognade konstnären nådde däri måhända
Världshistoria IV. 23
Michelangelo, slaf.
Fresk i Sixtinska kapellets tak i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
