Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
V. Slavernas inträde i världshistorien (A. Brückner).
- 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SLAVERNAS INTRÄDE I VÄRLDSHISTORIEN
Inledning.
Vid början af vår tidräkning bodde slaverna på den vida, skogiga och sumpiga
slätten mellan Öder och öfre loppen af Dnjepr och Volga, från Karpaternas sydslutt-
ningar till Östersjön. Hos sengreker och romare uppträda de uteslutande med
sitt tyska namn, vender (lat. Venedi). Slavernas språk vittnar ock om långvariga
och lifliga förbindelser med germanerna, ty ur dessas språk hafva de upptagit sitt
äldsta och viktigaste lånegods, hvilket låter oss förmoda ett germanskt öfverherra-
döme mellan Öder och Weichsel, motsvarande goternas i öster. Sorglösa och lef-
nadsglada, tröga och fasthållande vid gamla vanor, misstänksamma mot alla öfver-
ordnade visade de sig vara födda demokrater, ja anarkister. Detta var väl snarast
en yttring af det primitiva samfundsskick, hvilket de i det längsta bevarat. Förnöj-
samma och därför också litet företagsamma hafva de i trots af sin tapperhet och
fysiska härdighet icke varit skapade till eröfrare och statsgrundare. Deras utbred-
ning i Europa afstannade, där de stötte på allvarligare motstånd, de ryckte mest in
i trakter, som blifvit öfvergifna, och kunde äfven med framgång upptaga och för-
svara jungfruligt land. Så hämmades snart den stora slaviska folkvandringen åt
väster och söder för att i stället utbreda sig öfver omätliga vidder i öster och norr,
där finska jägare och fiskare icke gjorde kraftigare motstånd utan sammansmälte
med dem.
Redan i hemlandet på östra sidan om Öder och Karpaterna skedde den första
delningen i stammar. Språk, seder och tro blefvo i hufvudsak desamma, äfvenså
de patriarkaliska inrättningarne, »de äldstes», står öster nas, anseende och beslutens
enstämmighet på den gemensamma hufvudorten, där man samlades till rådplägning och
dit man ock drog sig tillsammans inom förskansningar vid hotande fara. Kring voje-
voden (hertigen) eller vladyka (härskaren, herren) samlade sig en tapper och företag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
