Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SKANDINAVISKA UNIONEN.
613
slöt därför i oktober genom ärkebiskopens och andra affälliga svenska herrars med-
ling en öfverenskommelse, enligt hvilken han skulle antagas till konung på villkor
af Kalmar recess och Sten Sture behålla Finland, Nyköpings slott och län m. m.
Därefter blef konungen hyllad på en valriksdag i november och krönt till Sveriges
konung. Sten Sture nämndes till hofmästare och Svante Nilsson till marsk.
I Norge blef Halmstads recess från första början så platt förgäten, som om den
aldrig funnits till, och kränktes omedelbart i alla de punkter, som afsågo att värna
Norges rätt. I Sverige gick konungen mera försiktigt till väga och nöjde sig vid sitt
första besök att få sin son Kristiern af rådet erkänd som tronföljare och att af några
rådsherrar utverka sig rätt att nämna danska fogdar i de s. k. fataburslänen. Där-
igenom retade konungen den svenska allmogen, som redan förut var fientlig, och
betog sig själf möjligheten att fästa vid unionen de affälliga svenska herrar, hvilka
nu väntade sin belöning. Därpå sökte man emellertid att råda bot efter Kristofers
exempel gentemot Karl
Knutsson. Vid konung-
ens andra besök i
Sverige 1499 väcktes
process mot rikshofmä-
staren af biskoparne för
dem tillfogad skada under
kriget, och konungen
fick tillfälle att uppträda
som förlikningsman, kort
därefter tvang han Sten
Sture att mottaga sina
län på afrad och slutligen
sarnma år att lemna ifrån
sig Åbo, Viborg och Ny-
slott mot öppna och
spridda län i Sverige.
Vid samma tillfälle valdes
Kristiern på ett talrikt
riksmöte i Stockholm till
och hans familj.
Sveriges konung efter faderns död. Under detta besök fick ock drottningen - Kristina
af Sachsen - i morgongåfva samma landskap, som Dorotea innehaft med tillägg af
Dalsland eller bekräftelse därpå. Under det konungen i Norge utan vidare satte sig
öfver recessens bestämmelser, hade han nu i Sverige inom loppet af två år fått dess
viktigaste bestämmelser i laga former upphäfda. Slottslofven var ställd på hans son,
han hade fått rätt att nämna danska fogdar på de viktigaste slotten, och han hade
genom särskilda förskrifningar af de svenska herrarne betagit dem rätten att göra
uppror och fejda mot sin konung. Han stod fortfarande i godt förhållande till kyrkan
och prelaterna, och allt tycktes arta sig väl.
Men hos allmogen jäste missnöjet i synnerhet i de s. k. fataburslänen, Närike,
Värmland, Västmanland, Uppland, där danska fogdar retade allmogen genom sina
främmande seder och hård framfart. Sten Sture rufvade öfver att se sin långa lifs-
gärning tillintetgjord och dessutom sin personliga ställning rubbad och ytterligare
hotad. Svante Nilsson och andra herrar, som dragit in den danske konungen, funno
sig ej vederbörligen belönade. Redan 1499 hade en försoning mellan Sten Sture och
Svante Nilsson kommit till stånd. Personlig förödmjukelse skärpte blicken för rätts-
kränkningar, man härmades öfver att konungen så lätt kommit undan garantierna
i Kalmar recess och att vissa af dess bestämmelser äfven utan samtycke af rådet
sattes ur kraft.
Så inträffade år 1500 konung Hans’ och brodern Fredriks förkrossande nederlag
vid Hemmingstedt, då de sökte undertvinga Dithmarschens bönder, hvilka icke er-
kände kejsarens förläning utan försvarade sin frihet med hjältemod. Samma år
kommo Knut Alfsson (Tre rosor) och Hemming Gadd till Sverige. Den förre var en
af Norges rikaste män, som länge fört en förbittrad täflingsstrid om gods, län och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
