Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SKANDINAVISKA UNIONEN.
603
Sedan Kristiern återknutit unionen och tycktes säker på sina troner, lyckades han
lägga ännu ett rike till sitt välde, och det bildar vändpunkten i hans historia, ty det
medförde inom kort Sveriges utbrytning ur unionen. Kristierns morbroder och med-
hjälpare i alla företag, Adolf af Holstein, dog 1459 efter att under en lång och
slutligen fredlig regering hafva sammansmidt Holstein och Söderjutland (Slesvig)
under gemensam styrelse med holsteinska ridderskapet som härskande klass och
det tyska borgerskapet rådande i alla städer. Kristiern lyckades då att träffa en
öfverenskommelse med de holsteinska herrarne (14(50), enligt hvilken de valde honom
till hertig i Slesvig, grefve i Holstein och Stormarn mot att han i ett frihetsbref
erkände deras rätt att efter honom välja till sin herre ett af hans barn eller, om
barn ej fanns, en af hans arfvingar samt lofvade, att Slesvig och Holstein skulle till
evig tid höra tillsammans odelade. Öfriga bestämmelser i frihetsbrefvet synas hem-
tade från de svenska försäkringarne, så om drotsens och marskens styrelse i
konungens frånvaro, om slottshöfvitsmännens val med råds rade och bland inhemske
män m. m. Men Kristiern måste också utlösa sina medtäflare, de schaumburgska
herrarne och sina
egna bröder, med
en stor summa, som
för honom fick en
liknande betydelse
som Skånes lösen
för Magnus Eriks-
son. Sex år senare
ingicks ett unions-
fördrag mellan de
danska och hol-
steinska rådsherrar-
ne efter mönster af
de skandinaviska.
För att kunna
erlägga den utfästa
summan drefs Kri-
stiern att utpressa så
mycket penningar
som möjligt från
sina öfriga riken
och därjämte att i
stor omfattning upptaga lån af utländska städer och inhemska herrar, i synnerhet
holsteinska riddare, som voro hans löftesmän. I Sverige förvärfvade han vedernamnet
»Bottenlös, tom taska» på grund af sina utpressningar. Han lyckades nu ock
uppspåra Karl Knutssons i Stockholms dominikankloster gömda skatter, uttog
som lån från Vadstena, där hans moster var abbedissa, en konung Eriks ännu
i kontanta penningar förvarad donation och tvang en påflig aflatskrämare att lemna
ifrån sig hvad han under två år insamlat för ett korståg mot turkarne. Konungen
ville använda skatten till ett korståg mot ryssarne. Ett krigståg mot ryssarne blef
ock förevändningen för påläggande af en ny skatt, som träffade bönderna ännu hårdare
än de förut påbjudna. Det var på våren 1463, då konungen infunnit sig i Stockholm
med en betydande krigsstyrka på uppfordran af Jöns Bengtsson, som för konungen
angifvit, att hans välde hotades af en sammansvärjning till Karl Knutssons förmån.
Utan tvifvel rådde att jäsande missnöje mot konung Kristiern och mot ärke-
biskopen, som dragit honom in i landet, och den senare begagnade sig däraf för att
uppskrämma konungen och förmå honom att till sig öfverlemna befälet på Stockholms
slott. Ärkebiskopens angifvelser ledde till pinligt förhör under svår tortyr med konung
Karls gamla vänner Örjan Karlsson, Nikolaus Ryting m. fl. Oviljan mot konungen
växte på grund af den upprörande våldsgärningen, och då han på sommaren begaf
sig öfver till Finland och skatten skulle gå ut, utbröt en resning bland bönderna,
som tvang ärkebiskopen att eftergifva hela skatten.
Konung Kristiern mottager Gyllene rosen af påfven.
Freskomålning i S. Spirito in Sassia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
