Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 NILS HÖJER, NORDISKA FOLKEN.
ping, men icke dess mindre blef i detta rike icke allvarligt tal om att välja en in-
hemsk konung, utan aristokratien och biskoparne delade sig i ett svenskt parti för
Karl Knutssons val och ett danskt för Kristierns. Den norska allmogen önskade i
likhet med den svenska helst en inhemsk konung, men den saknade ledare, ty den
norska adeln var så inblandad med danskt eller svenskt blod, att den drogs oemot-
ståndligt åt endera hållet.
Karl Knutsson handlade med vanlig raskhet och föranstaltade omedelbart efter
sin kröning ett krigståg till Gottland för att sätta sig i besittning af denna urgamla
svenska provins, under det att han också sträckte handen efter Norges krona, inledde
en räfst med de svenska klostren för där rådande oordningar och mot kyrkan för
olaga jordafång samt kastade handsken till danskarne genom att återfordra den upp-
börd, som konung Kristofer i strid mot sin försäkran utfört från Sverige. Det visade
sig snart, att detta var för mycket på en gång, i synnerhet som konungen icke
lyckades att draga de ledande klasserna med sig.
Konungen for icke själf till Gottland utan ditsände en här under Magnus Gren
och Birger Trolle, som omedelbart tog landet i besittning och belägrade Visby, men
först i december lyckades hären under Grens frånvaro att sätta sig i besittning af
staden. Konung Erik, som försvarade sig på Visborgs slott, slöt då fördrag att uppgifva
slottet i april följande år mot att erhålla Öland och Borgholm, men samtidigt skref
han till Danmark efter hjälp. Med sådan anlände ock Olof Axelsson (Tott) och
lyckades smyga in sitt folk på borgen och få Erik själf ombord och hem till Pom-
mern (f 1459). I juli 1449 slöts ett nytt fördrag med svenskarne af innehåll, att
Gottlands öde skulle afgöras på ett unionsmöte i Halmstad följande år och hvar och
en till dess behålla hvad han innehade. Danskarne hade emellertid upptagit Karl
genom ett infall i Västergötland, och kort därefter
till Visby och godkände fördraget, men anföll icke
nkom Kristiern själf med en här
dess mindre de oförberedda sven-
skarne både i släden och på skeppen och framtvanb således ett tredje fördrag, enligt
hvilket Gottland skulle omedelbart utrymmas af ciem. Sålunda var Gottland ånyo
räddadt åt Danmark.
Under tiden hade Norge fått två konungar, hyljade i olika delar af landet. En
afdelning af norska rådet under Erik Sämundsson, som tyckes varit hufvudmannen
för det svenska partiet, utfärdade från Bohus slott i febr. 1449 en kungörelse, att
Sverige och Norge skulle åter komma samman, och att de ville kora Karl Knutsson
till Norges konung med samtycke af ärkebiskop Aslak, andra biskopar och prelater,
adelsmän och den menige allmogen. Men ungefär vid samma tid eller väl något
förut höll det norska rådet ett möte med danska ombud i Oslo, där ärkebiskopen
ock torde hafva varit närvarande, och därifrån afsändes i beskickning till Danmark
höfvitsmannen på Akershus Hartvig Krummedike och biskop Jens i Oslo, dansk till födsel.
Medvetandet om hvad detta innebar eller hvart det måste leda torde hafva föranledt
de sju herrarne att öppet framträda och utfärda den nämnda kungörelsen från Bohus.
Det norska rådets ombud hyllade emellertid Kristiern som Norges konung och åter-
kommo med krigsmakt till Oslo, där nu ett rådsmöte på 10 personer, af hvilka fyra
voro prelater och två danska fogdar, den 3 juni valde Kristiern till Norges konung.
Motpartiet påstod sedan, att det icke dess mindre erfordrats hotelser och påtryckning,
särskildt mot ärkebiskopen Aslak Bolt, för att genomdrifva beslutet. Vid samma
Illfälle utsattes ett möte mellan konung Kristiern och det norska rådet i Marstrand,
och där infunno sig ytterligare några norska riksråd, bland dem tre af dem, som i
Bohus uttalat sig för Karls sak, men de hafva icke beseglat hyllningsakten. Här
afgaf Kristiern 2 juli en konungaförsäkran med de nu vanliga löftena men med tillägg
och ändringar, som tydligt visa de norska rådens svaghet gentemot konungen och
hans män. I handfästningen erkändes Norge som ett fritt valrike, men i kungörelser
till Norges bygder om valet meddelades falska genealogier till böndernas upplysning,
att Kristiern var rätt arfvinge till Norges rike. Från Marstrand seglade Kristiern till
Gottland, af hvilket han på ofvan angifvet sätt genom svek satte sig i besittning.
Emellertid hade Karls anhängare sökt verka på allmogen i det inre och nordliga
Norge, och under tiden mellan Kristierns val i Oslo och hans hyllning i Marstrand
blef den svenske konungen den 17 juni på Frostatinget korad till konung i Norges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
