Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Skandinaverna under vikingatågen - 2. Sverige under täflande konungaätter. Folkungarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där växa upp i nära anslutning till det borgerliga samhället. Fattigdom, dådlust,
vetgirighet och ärelystnad förde ofta isländingarne ut i världen som köpmän, vikingar,
skalder och sagoberättare vid de nordiska och britiska hofven, och de samlade en
rik skatt af västskandinaviska minnen. Men Östersjön låg tydligen länge nog utanför
deras horisont, och hvad de sedan inhemtat om svenska förhållanden är endast
orediga minnen ur andra och tredje hand.
Vid nordmannatågens slut var den skandinaviska stammen försvagad genom
ständiga härnadståg, som i likhet med emigrationen i vår tid måste hafva beröfvat
Norden dess kraftigaste befolkning. På samma gång började invandringen af ett
främmande kyrkosamfund, som hade sitt öfverhufvud i Rom, verka upplösande på
det borgerliga samhället. Det vilda krigarlynnet, som till en början föga påverkades
af den kristna predikan, tog sig utbrott i inbördes fejder, som ofta dirigerades med
öfverlägsen slughet af kyrkofurstar i kyrkligt intresse, och under tiden blefvo skan-
dinaverna i eget land anfallna af slaver och finnar, som af dem själfva disciplinerats,
lärt sig krigets handtverk och nu i sin ordning gjorde ett lönande näringsfång af
sjöröfveri.
2. Sverige under täflande konungaätter. Folkungarne.
Efter den gamla konungaättens utslocknande i Sverige intogs tronen af en man
från Västergötland, Stenkil, som blott på mödernet eller genom gifte var befryndad
med den ur-
gamla Upp-
salaätten. Ef-
ter hans död
utbröto vilda
tronstrider,
som sägas helt
och hållet haf-
va förändrat
rikets till-
ftydUgtlu rM>..k<XMN’H>’HY*:<MriMh**M
då den kristna f w th a r k g w h n i j é p -R s t fi e m l ng o å
Vadstena-brakteaten.
fast fot i Göta-
landskapen,
medan den
ännu kämpa-
de om öfver-
tag eller en-
rådighet i
Svealand, de
särskilda
riksdelarne
icke alltid
kunnat
kyrkan nu fått
enas
om samme
konung, så
att riket gång efter annan gått isär. Så skedde både under Stenkils söner och
sonsöner, och äfven efter ättens utgång omkring 1125 dröjde det någon tid, förr-
än man blef vis af skadan och lärde sig att hålla riksenheten vid makt. Det
skedde under den formen, att två täflande ätter, den ena, den sverkerska från
Östergötland, den andra, den erikska, från Uppland, bägge besläktade med det
gamla konungahuset, omväxlande intogo tronen. Under ätternas och landskapens
inbördes täflan kom det att falla sig så genom det reglerande inflytande, som allt-
mera afgörande utöfvades af de kyrkliga och världsliga stormännen. Just under
denna period (1060-1319) utsöndrades dessa från öfriga inbyggare och uppträdde
som representanter för riksenheten och dess intressen vid sidan af konungen. Land-
skapens stormän blefvo rikets herrar och deras möten, herredagen och i synnerhet
den trängre församlingen rådet, blefvo organ för riket. Under det att landskapstingen
sålunda förlorade sin gamla politiska betydelse eller mycket däraf, upptecknades
våra landskapslagar, som sålunda bevara minnet af det bortdöende germanska
bygdesamhället och på samma gång visa brodden till de nya makter, som redan
öfverskyggade samhället men ännu icke voro så rotfasta, att de vunno fullt erkän-
nande i lagen, i synnerhet som lagstiftärne själfva säkerligen icke fullt förstodo hvad
som försiggick omkring dem. Många lagbud innehålla ock fåfänga protester mot
en ordning, som höll på att arbeta sig fram och gick sin gång i trots af alla lagbud.
För kristendomens och påfvekyrkans befästande blef det af största betydelse, att
klosterväsendet nu vann insteg i Sverige och hastigt spriddes öfver landet. Under
konung Sverkers regering fick Cisterciens- eller Bernhardinorden ett kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
