Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Nationell litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
Bland de tyska dominikanerna utöfvade särskildt de s. k. mystikerna äfven litterärt
isedt ett djupt ingripande och mångsidigt inflytande, så t. ex. mäster Eckart från
Thuringen (f 1327) och dennes lärjungar, schweizaren Heinrich Seuse eller Suso
(t 1366) och Johannes Tauler från Strassburg (f 1361).
Äfven i historieskrifningen, som hade sitt säte i städerna, intränger den tyska
prosan. Som författare till krönikor möta vi till en början ännu andlige, så på
1300-talet i Strassburg domherren Fritsche Closener och vid -början af 1400-talet
domkapitularen i S:t Thomas, Jakob Twinger af Königshofen. Men sedermera
Uppstod en verklig historieskrifning i städerna, behandlande den enskilda stadens
historia, antingen i krönikeform eller som annaler, och dels som privat arbete eller
på offentligt uppdrag. Egendomlig är den s. k. Limburgkrönikan författad kort
tfter 1400 af den kejserlige sakföraren Tilmann Elhem von Wolfhagen. Den är icke
)unden vid någon viss art och är särskildt märklig därför, att den vid sidan af
Berättelser om fejder,
det angelsaksiska språ-
ket med dess formsystem
och upptog endast så
småningom uttryck ur
eröfrarnes främmande
tungomål. Folkspråket
i hufvudsak utan främ-
mande tillsatser möter
oss omkring 1300 i några
sånger och i rimkrönikor,
bland hvilka den af Ro-
bert af Gloucester förfat-
tade intager ett framstå-
ende rum, samt ett hälft
århundrade senare i den
högst märkvärdiga dikt,
som går under namnet
The vision of Piers Plow-
man (Peter Plöjarens syn)
och som tillskrifves en
munk från stiftet Malvern
vid gränsen till Wales,
William Langland. För
en pilgrim visa sig i
drömmen talrika syner: jämte de olika dygderna och lasterna uppträda äfven
personifikationer af kyrkan, statens olika stånd, samhälls- och folkklasserna, och
alla få som vansläktade uppbära skarpt klander. Förgäfves söker den sofvande
bland dem en ledare på dygdens och rättens väg, tills slutligen en represen-
tant för det lägsta ståndet, de förtryckta bönderna, framträder, nämligen Peter
Plöjaren, den ende, som ännu är ofördärfvad. Särskildt skarpt gisslar författaren de
lata, pliktförgätna munkarne och klosterbröderna, bittert klagar han öfver präster-
^kapets förvärldsligande och den förnämsta orsaken därtill, Konstantins donation,
^om vore ett gift för kyrkan; profetiskt förkunnar han en kommande konung, som
ikall gå till doms med kyrkan och de andlige. Utan all fråga hafva denna dikt och
4ess efterbildningar bistått Wyclif i hans reformatiska sträfvanden. Wyclif å sin sida
gaf det engelska språket ett kraftigt uppsving genom sina predikningar och framför
allt genom sin bibelöversättning. Engelskan är nu uppblandad med romanska
gement, och Wyclif representerar det nya, engelska nationalspråk, som nu håller på
att utbilda sig. Med dess språkliga svårigheter hade äfven skalden John Gower
(1324-1408) att kämpa, en förmögen godsegare från Kent af ridderlig härkomst,
$om jämte franska kärleksvisor och en latinsk allegori öfver tidens nödläge, benämnd
»Den ropandes röst», äfven författat en engelsk allegorisk och didaktisk dikt,
»Älskarens bikt» (Confessio amantis), som till sin språkliga form ännu visar stor regel-
om
iksdagar, stadsförbund
0. s. v. ådagalägger ett
;tort intresse för dåtida
ilderdomligheter, i det
len lemnar oss ingående
upplysningar om den
blkliga poesien och de
brukliga melodierna och
»ångsättet samt om folk-
iräkter, upplysningar af
å mycket större värde,
.om historieskrifningen
öfrigt endast sällan och
napphändigt befattar
ig med dylika ting.
Till sist kasta vi en
>lick på den litterära
utvecklingen i England.
Här förblef franskan
nda till långt in på
300-talet de förnäma
tandens språk; det lägre
folket däremot bibehöll
Geoffrey Chaucer.
Miniatyr ur Thomas Hoccleves
De regimine principum. ,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
