Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Rättsordning och rättsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSORDNING OCH RÄTTSVÄSEN.
459
samma; dock ingrep stundom konungen för att framtvinga utnämningen af sin egen
kandidat.
Något som framför allt bidrog till att öka parlamentets betydelse var den be-
fogenhet, det tillade sig att legalisera de kungliga förordningarne genom att införa
dem i sina register. Ursprunget till denna förmenta rättighet är att söka i den
omständigheten, att konungarne tidigare gärna brukat publicera sina förordningar
inför det församlade parlamentet. Då parlamentet sedermera börjat föra formliga
register (de s. k. olims), blefvo de på detta sätt förkunnade kungliga förordningarne
däri inregistrerade och dyme-
delst förklarade rättsligt j bin-
dande. Därvid uppkom eller
bibehöll sig plägseden, att parla-
mentet före inregistreringen lät
uppläsa förordningen för att
på detta sätt underkasta den
en väl närmast i hufvudsak
formellt-rättslig pröfning. Före-
funnos därvid motsägelser till
redan gällande förordningar
eller misstag o. s. v., så gjordes
härskaren uppmärksam därpå,
hvarjämte dekretet väl äfven
vederbörligen förbättrades. Till
följd häraf gjorde parlamentet
sedermera anspråk på att i viss
mån underställa de kungliga
förordningarnes legalitet sitt
godkännande och att, om så
påfordrades, förvägra deras in-
registrering. Det var visser-
ligen långtifrån att konungarne
allmänt erkände en dylik par-
lamentets rättighet, men. ett
visst deltagande tillerkände de
dock detta. Till och med en mo-
nark, som så energiskt häfdade
konungamaktens rättigheter
som Ludvig XI, gaf en gång
efter för högtidliga föreställ-
ningar af parlamentet, hvars
president och råd hotade att
nedlägga sina ämbeten, om
inregistreringen af en viss för-
ordning skulle aftvingas dem.
Samme härskare var det äfven,
som år 1467 förklarade par-
Straff- och afrättningsformer under medeltiden.
Träsnitt ur Laienspiegel. Mainz. Joh. Schöffer 1508.
lamentsrådens oafsättlighet som allmän regel och i lag fastställde densamma.
Denna parlamentets höjda maktställning hade till följd uppkomsten af ett särskildt
advokatstånd, hvilket kan påvisas redan under Ludvig IX. Genom tvenne kungliga
förordningar under den närmast följande tiden, af år 1274 och 1291, reglerades
advokaternas ämbetsplikter och fastställdes deras kompetens. Sedermera samman-
slöto sig ståndets medlemmar allt mer och mer till en korporation, som åtnjöt ett
mycket stort anseende; till och med parlamentsmedlemmar togos ur dess led. De äldre
advokaterna hade riddares rang och innehade vanligen också doktorsvärdigheten.
Äfven i det franska rikets provinser uppkomma under medeltidens sista århun-
draden egna parlament, hvilka träda i stället för pärernas gamla, efter mönstret af
den kungliga domstolen organiserade öfverrätter. Den mest bekanta af dessa äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
