- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
438

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Det tyska riket under Sigmund och Fredrik III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

438
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
Ivan III, det nya ryska rikets grundläggare, hade 1478 eröfrat Novgorod och förstörde
där år 1494 »Peterhof», den tyska kolonien. Den öppnades visserligen sedermera åter
för kortare tid, men med den gamla merkantila blomstringen var det förbi. De
nationella staternas maktökning i norra och östra Europa undergräfde den mark,
på hvilken hansan stod, och dess stora roll som det tyska elementets förkämpe i
nordöst var redan utspelad.
Bland hansans motståndare tog särskildt Polen under 15:e århundradet ett mäk-
tigt uppsving. Den polska staten nådde nu fram till hafvet, sedan den lagt under
sig Tyska ordens område. Men äfven långt emot söder sträckte sig dess inflytande.
Som redan nämndt, hade kejsar Sigmund betraktat det nästan som sin lifsuppgift
att undandraga Böhmen den stambefryndade polska nationens inflytande. Men å
andra sidan erhöll kort tid efter Sigmunds död en polack Stefanskronan. Ungern
hade jämte det öfriga luxemburgska arfvet tillfallit konung Albrekt II. Då denne
redan år 1439 dog, var __
men gick följande år vid
hans gemål, Sigmunds
dotter, i välsignadt till-
stånd. Men den några
månader senare födde
Ladislaus Postumus
blef icke erkänd af
majoriteten bland ung-
rarne, hvilka i stället
kallade den unge polske
konungen Wladyslaw
till tronen (1440) för att
i honom få en anförare
i kriget mot turkarne.
Dessa, som endast för
en kortare tid blifvit
uppehållna af Timur,
hade under sultan Mu-
rad II (1421-1451) för-
nyat sina gamla eröf-
ringskrig på Balkanhalf-
ön och hotade nu
Ungern, i det de trängde
Varna förlustig både
segern och lifvet (den
10 november 1444). Nu
erkändes i Ungern gossen
Ladislaus som konung,
men den ledande makten
tillföll en inhemsk stor-
man, Johan Hunyadi
som utmärkt sig i striden
mot turkarne. Ehuru
icke alltid lycklig i fält
bibehöll Hunyadi sin
ställning som riksföre-
ståndare ända till sin
död 1456. Ett år senare
afled den unge konung
Ladislaus utan arfving-
ar; till tronföljare valde
nationen Hunyadis son,
Mattias Corvinus, en
högtsträfvande yngling
uppför Donau. Wladys- Hertig Karl den Djärfve af Burgund. med stora statsmanna-
law slog turkarne 1443, Målning af Roger van der Weyden. gåfvor och sällsynt dåd-
kraft.
Ett liknande förlopp togo händelserna i Böhmen. Här hade under Ladislai
Postumi nominella konungadöme ledaren af det utrakvistiska herrepartiet, Georg
Podiebrad, sedan 1448 trädt i spetsen för regeringen. 1451 valdes han ständerna
till konungarikets »gubernator». Han bibehöll denna värdighet äfven under Ladi-
slai uppväxt och uppsteg vid dennes död jpå konungatronen. På detta sätt förlo-
rade huset Habsburg de båda kronorna i Östern. Konung Fredrik hade som för-
myndare för Ladislaus förgäfves sökt göra sitt inflytande gällande och måste till sist
hålla till godo med att konung Mattias i freden i Neustadt tillförsäkrade honom
arfföljden i Ungern i det fall, att han icke efterlemnade några rättmätiga arfvingar
(1463). Å andra sidan kunde den husitiske konungen af Böhmen under någon tid hysa
förhoppningar att efterträda kejsaren i riket eller att sona romersk konung träda vid
hans sida. Mellan Fredrik och den furstliga oppositionen inom riket stod han en
längre tid nästan som skiljedomare. Men den romerska kurian, som i honom hatade
en husit, indrog honom i svåra strider om kronan med den lika äregirige som
trolöse ungerske konungen Mattias. Han kunde dock häfda sin ställning i Böhmen
ända till sin död den 22 mars 1471, under det att Mattias lyckades fråntaga den
husitiske konungen den böhmiska kronans öfvervägande katolska biland, Mähren,
Schlesien och Lausitz. Dessa lami behöll äfven ungraren i freden i Olmutz 1479

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free