Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Kyrkoschismernas och de stora konciliernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
Påfven utdelar vigda ljus
på konciliet i Konstanz.
Ur Ulrich von Richenthals krönika
i grefve Königseggs ego, Aulendorf.
gorius; endast Benedikt XIII förblef obeveklig. Men nu trädde Sigmund under en
längre resa i personlig förbindelse med de pyreneiska furstarne samt konungen af
Skottland och förmådde dessa till sist att uppsäga den envise gubben sin lydnad.
Sedan därpå den spanska »nationen» infunnit sig i Konstanz, blef Benedikt under
dennas medverkan högtidligen afsatt den 26 juli 1417; därmed var den kyrkliga
schismen faktiskt afslutad.
Mindre lyckligt var konciliet i fråga om den restauration och reformation af
kyrkan, som världen förväntade af detsamma. Visserligen hade till den ändan flere
utskott tillsatts, men deras arbeten skredo endast långsamt framåt. Sigmunds långa
frånvaro och det förnyade utbrottet af kriget mellan England och Frankrike inverkade
ogynnsamt på mötesförhandlingarne. När då, såsom ofvan skildrats, den kyrkliga
enheten blifvit återställd, yrkade kardinalerna på att man först skulle skrida till
val af påfve, innan man ginge vidare på reformvägen. »Nationerna», med undantag
af den tyska, vunnos för saken; den sistnämnda satte sig emot, men kunde i längden
icke ensam förblifva i oppositionen. Allt som kunde genomdrifvas var, att de reformer,
som redan beslutits och som med aflägsnande af en del kyrkliga utväxter i hufvudsak
lemnade allt vid det gamla, skulle redan före påfvevalet gifvas laga kraft; vidare att
bestämmelse skulle träffas angående regelbundet återkommande kyrkomöten, och
slutligen att den blifvande påfven skulle åläggas att sedermera träffa öfverenskom-
melse med konciliet eller nationerna om en rad andra reformer. Därpå följde den
11 november 1417 valet af påfve; detta föll på kardinalen Oddo Colonna, en romare,
som dittills föga framträdt, men som gällde för en måttfull och erfaren man. Hos
reformvännerna väckte det visserligen ond blod, att de s. k. »kansliregler», som
Martin V - så kallade sig den på nylt enade kyrkans öfverhufvud - enligt veder-
taget bruk genast utfärdade, lemnade godtyckligheterna i det påfliga kansliets ad-
ministration samt de gamla taxorna oantastade. Ej heller var det längre tal om
någon enhetlig reform af den allmänneliga kyrkan; blott vissa, i s. k. konkordat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
