Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Italienska statsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIENSKA STATSBILDNINGAR.
405
, -*, :,~ ....-:: .> ~
Staden Florens, sedd från San Miniato al Monte.
Efter fotografi af Fratelli Alinari, Florens.
våld eröfrades af florentinerna. Härtill kom 1421 Livorno, med hvars förvärf frista-
ten nådde hafvet. Själfständiga förblefvo däremot de små republikerna Siena och
Lucca, af hvilka det senare under den hjältemodige Castruccio Castracani degli Inter-
minelli en kortare tid spelade en betydande roll inom Italiens partistrider.
Återstoden af mellersta Italien intogs af det påfliga området, den s. k. Kyrkostaten.
Denna hade vid början af 1200-talet tagit fastare former på grund af kejsär Otto IV:s
medgifvanden och mot slutet af århundradet fått sitt område förstoradt genom det
redan länge af påfvarne eftersträfvade förvärfvet af Romagna, till hvilket konung
Rudolf måste gifva kurian sitt samtycke. Men dessa områden hade blifvit ett rof
för allmän upplösning och förvirring, och adelns olydnad och vildhet kunde knap-
past någonstädes vara större än på de kyrkliga territorierna. När då i början på
1300-talet påfvarne till och med förlade sitt residens till Avignon, upplöstes det kyrkliga
området fullständigt i ett antal faktiskt oafhängiga städer och herradömen under
egna, ärftliga signorer. Endast i Rom blef icke en enskild familj allenahärskande,
utan striden mellan adelspartierna tycktes vilja i evighet fortfara. I spetsen för
stadsstyrelsen stodo tvenne på ett år bland adeln valde senatorer. Då i Rom handel
och industri voro af ringa betydelse, saknade borgerskapet den fasta grundval, på
hvilken de kunnat växa upp till en politiskt betydande faktor. Så mycket svårare
kunde befolkningen finna sig i kurians bortflyttning, då denna, särskildt till följd af
tillströmningen af främlingar, för dem varit en källa till mångfaldig förtjenst. Den
lyssnade därför till Cola di Rienzis ord, hvilken hänförd af romarnamnets forna
glans ville blifva dess återupprättare. Mängden blef fången i den förtrollning, som
utströmmade från ynglingens sköna gestalt och hans medryckande, af glödande fantasi
burna vältalighet. Cola tycks redan haft del i en författningsändring af år 1345,
hvarigenom tretton män af borgarståndet, representanter för stadens tretton regioner,
ställdes i spetsen för styrelsen. Men två år senare var han så säker på sitt infly-
tande, att han - den 19 maj 1347 - sammankallade folket, talade om Roms och
romarnes ovärdiga slafveri och lät framlägga en rad af dekret, som skulle göra slut
på anarkien i staden och adelns laglösa framfart. Under stormande bifallsrop gaf
mängden sitt samtycke till allt och uppdrog åt Cola signorian, d. v. s. oinskränkt
myndighet som den romerska republikens reformator och konservator. Utrustad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
