Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det tyska riket under det 14:de århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA RIKET UNDER 14:DE ÅRHUNDRADET.
389
ordensmästaren 1319 förlade sitt residens. Den ur fältlasarettet i det heliga landet
framvuxna orden lyckades nu här i Preussen upprätta ett ordnadt statsväsen, utan
att därför blifva de gamla, ehuru med ny anda fyllda formerna otrogen. Vid stor-
mästarens sida stå fem Grossgebietiger: marskalk, hospitalit, »trappier» och
»tressler» för krigs-, sjuk-, beklädnads- och finansväsende, samt »storkomtur»,
som förestår förråden och ordensskatten. Dessa bilda tillsammans med landtmästaren
generalkapitlet, som rådslår om de viktigaste statsangelägenheterna och utser den
på lifstid valde stormästaren. I spetsen för hvar och en af landets kretsar står en
»komtur», vid dennes sida konventsbröderna som rådgifvare och medhjälpare vid
förvaltningen och som
officerare under krig;
smärre områden stå un-
der ledning af en riddare
som förvaltare. För den
erforderliga rekrytering-
en var sörj dt genom till-
strömning från öfverskot-
tet af de ridderliga klas-
serna inom tyska folket,
men äfven tyska borgare
och bönder invandrade
ända till midten af 1300-
talet i oafbruten följd
till landet. Vid sidan
af tjugu äldre kolonier,
dem orden upphöjt till
rang af städer, uppstodo
omkring fyrtio nya så-
dana, hvilka planmässigt
anlagts af entreprenörer
på grund af på förhand
förlänad stadsrätt; alla
åtnjöto en vidsträckt
autonomi. På landsbyg-
den åter blef ett talrikt
tyskt bondestånd bofast;
detta var skatte- och
dagsverksskyldigt under
jordegaren, men var be-
friadt från krigstjenst
och hade en tryggad
rättsställning. De fåtaliga Rådhuset i Briigge. Efter fotografi.
preussiska bönderna
gjorde däremot krigstjenst. Likaså var den i landet bofasta adeln, till hvilken orden
intog en länsherres ställning, skyldig till militärtjenst. Den bestod af ättlingarne
till de preussiska adelsmän, som förblifvit trogna, vidare af polska element, men till
öfvervägande delen af invandrade tyskar från alla provinser och stammar. Äfven
som en handelsidkande makt uppträdde orden; den hade egna fartyg och innehade
bl. a. bärnstensmonopolet. I kyrkliga ting intog orden en mycket själfständig ställning:
landets biskopsdömen voro väsentligen beroende af densamma, och den ursprungligen
af det kulmska landet erlagda Peterspenningen afskaffade man sedermera egenmäktigt.
Äfven de andliga intressena voro föremål för ordens omvårdnad; vi påträffa litterärt
verksamma stormästare, andra befrämja ordenshistorien. Mycket gjordes för skol-
väsendet, särskildt i städerna, och äfven ett biskopligt seminarium för unga andlige
inrättades i landet.
Som höjdpunkten af ordens maktutveckling gäller stormästaren Winrich von Knip-
rodes regering (1351-1382). Han var den siste, som kunde berömma sig af en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
