Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Bonifacius VIII:s nederlag. Påfvedömet i Avignon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONIFAGIUS VllltS NEDERLAG. PÅFVEDÖMET I AVIGNON.
341
Gårdsfasaden till påfvepalatset i Avignon.
Efter fotografi.
af rikedom och förfallit till yppighet, så får man å andra sidan icke förbise, att de
bekännelser, som ligga orden tyngst till last, aftvungits riddarne under tortyrens kval.
I de land, där man icke använde detta nyligen af påfvarne vid kätteriproces-
serna införda skräckmedel, kunde riddarne icke öfverbevisas om någon som helst
skuld. Men det är fullkomligt säkert, att det icke var af religiös ifver som konung
Filip IV uppväckte processen mot orden, utan af den lägsta vinnigslystnad. Och
lika litet som han trodde väl påfven på riddarnes skuld. Till en början sökte Clemens
skjuta ifrån sig ansvaret på ett koncilium, som han sammankallade till Vienne, men
församlingen vägrade att fälla orden. Då upphäfde Clemens af egen påflig makt-
fullkomlighet orden och tilldelade Johannitorden dess gods, undantagandes de rika
franska besittningar, som konung Filip redan lagt beslag på. Af riddarne omkommo
många i inkvisitionens fängelser, de åter, som senare togo tillbaka sina under tortyrens
kval aftvungna bekännelser, ledo döden på bålet såsom återfallna i kätteri, bland dem
stormästaren Jacques de Molay, hvilkens brännande år 1314 bildade afslutningen på
den långa raden af exekutioner.
På så sätt gjorde påfvedömet själft slut på resterna af den storhetstid, som tagit
sin början med ropet på det heliga landets befriande ur de otrognes händer. Huru
långt tillbaka låg icke redan denna tid! År 1291 hade Akko fallit, det kristna herra-
väldets sista bålverk i Orienten, utan att Västerlandet, och framför allt den romerska
kurian, hade rört ett finger. Nu var det påfvemakten själf, som bröt sönder ett af de
kraftigaste verktygen i kampen mot islam. Men liksom ej sällan ur en ond sådd
spirar något godt, så beredde tempelherrarnes fall så att säga rum för Johannitorden,
hvilken, sedan år 1310 i besittning af ön Rhodos, där under mer än tvenne århund-
raden på ett ärofullt sätt, ehuru utan afgörande framgång, höll de kristnes baner högt.
Clemens V:s död den 20 april 1314 hade åter en lång vakans af påfvestolen till
följd; inom kardinalskollegiet furmos ännu element, som vägrade att betrakta påfve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
