Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Den tyska nationen och kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Italien, 1004, 1013, 1021-1022. Hans efterträdare Konrad II företog två tåg, 1026
-1027, 1036-1038, Henrik III tre, 1046, 1047 och 1055. Henrik IVrs och HenriklVis
regeringar upptogos äfvenledes mycket af de italienska förhållandena. Mycket talar
för det antagandet, att Otto I och de konungar, som följde hans politik, hade genom
påfven sökt hålla rikets andliga furstar i underdånighet. Var detta deras afsikt, så
hafva de betalat ett oerhördt pris för de enstaka framgångar, som de sålunda upp-
nådde. I hvarje fall hafva de genom sin italienska politik betydligt ökat påfvens
inflytande öfver den tyska kyrkan, men därigenom beröfvat sig själfva en betydlig
del af sin makt och ställt den till påfvarnes förfogande. Det visade sig i den strid,
under hvilken påfvarne från Gregorius VII till Bonifacius VIII sökte än vidare göra
intrång på den kejserliga makten och förvandla kejsarne till sina vasaller.
Några forskare hafva försökt att förringa det störande inflytandet af dessa romar-
tåg, i det de sökt förklara Tyska rikets sönderfallande i talrika småstater såsom
företrädesvis beroende på stammotsättningen mellan bayrare, schwaber, franker och
saksare. Men de territorier, som uppstodo ur spillrorna af riket, voro inga stam-
stater utan bråkdelar af någon af stammarne eller konglomerat af bråkdelar af flere
stammar. Stater och folk äro produkter af historien, i synnerhet när den är så
skickelsediger, att till och med mycket olikartade element, såsom kelterna i Wales,
de förfranskade normanderna och angelsaksarne, sammansmälta till ett folk, som
känner sig som en enhet. Det är icke motsättningen mellan stammarne, som hindrat
utvecklingen af en tyskt stat, utan det förhållandet, att de tyska konungarne vid den
tid, då de hade makt och tillfälle därtill, icke underkufvade vasallerna, såsom det
skedde i Frankrike och England. Kejsardömets uppgifter och den därur härflytande
kampen med Rom och de italienska territorierna hafva ej gifvit dem möjlighet därtill.
Vill man beklaga det, så får man icke glömma, att det var världshistoriska upp-
gifter, som förelågo för det tyska folket. Då får man icke räkna med, om det kom
till korta eller hade för tung börda att bära. Arbete och lidande få icke räknas endast
som förluster. Berömmelse bland folken och minnen af stora tider äro moraliska
kapital, som icke kunna ersättas genom något annat. Man må vara aldrig så öfver-
tygad därom, att äran blott är en fåfänglighet, så förblifver det dock ett faktum, att det
är något stort att hafva skapat och vidmakthållit något stort. Namn sådana som
Karl den Store, Otto den Store och Fredrik Barbarossa äro för det tyska folket just
därför upphöjda och beundransvärda, att de förnyade [kejsardömet och genom sin
maktställning i
Italien vid bety-
delsefulla tid-
punkter bevara-
de och måhända
rent af möjlig-
gjorde kyrkans
utveckling och
viktiga sidor
af medeltidens
rättsliga, sociala
och litterära kul-
tur. Detta är icke
så att förstå, som
skulle enskilda
fakta därvid stått
tydliga för med-
vetandet. Men
redan deras före-
komst gifver det
tyska folket rät-
tighet att känna
stolthet öfver att
vid denna tid
Den tyska kejsarkronan i kejs. och
kungl. skattkammaren
i Wien.
hafva stått i spet-
sen för den vä-
sterländska* värl-
den, att hafva
gifvit densamma
dess världsliga
öfverhufvud, att
undan inre för-
störelse hafva
befriat Italien,
moderlandet för
den kristna kul-
turen, och för-
svarat det mot
greker och sara-
cener och ändt-
ligen att hafva
utbredt den vä-
sterländska kul-
turen öfver
Österns och Nor-
dens land och
folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
